Det är som om krisen inte hänt
Det ser ut att bli en del svamp. Höstregnen har hunnit ikapp sommartorkan, precis som för fyra år sedan.
Jag minns det, eftersom frågan dök upp i en intervju med Göran Persson.
–?Det blir inget. För torrt, konstaterade statsministern.
Persson hade slagit fast hur det låg till och hans tvärsäkerhet lämnade inget utrymme. Att skogen var full av svamp spelade ingen roll.
Det där får vi inte uppleva i år. Fredrik Reinfeldts landsfadersambitioner sträcker sig till att berätta för svenska folket hur de ska städa och Sahlin talar inte om svampskogen.
Jag hittar kantareller, citrongula slemskivlingar och karljohansvampar på Rösjöbergets östra sluttning. Trattkantarellerna är ännu små.
Här, mitt i skogen, finns spåren av industrin. Gruvhålen ligger som bottenlösa svarta ögon i landskapet och berget är rött av rost där det krossats. Ändå är det svårt att inse att för mindre än en mansålder sedan fanns här en blomstrande industribyggd.
Jag funderar på det där när jag följer årets valrörelse. Det är som om den dramatiska kris som drabbade industrin för bara två år sedan inte hänt. Maud Olofsson rycker på axlarna och pratar på om hushållsavdrag. Ändå är det bara något år sedan hon så när begravde svensk fordonsindustri.
Att Volvo, Saab och de båda lastvagnstillverkarna nu ser en växande marknad och ett behov av arbetskraft är inte näringsministerns förtjänst.
Å andra sidan hörs inte oppositionen heller. Socialdemokraterna, industrialismens klassiska bundsförvant, är tyst. Det är mycket småföretagande och tjänster, men väldigt lite branschprogram, innovationspolitik eller exportprogram.
Ett Sverige utan industri blir fattigare. Ändå är det som om näringspolitiken, i synnerhet för industrin, reducerats till ett regionalpolitiskt annex. Som rätten att behålla sin bensinstation och lantbrevbäraren.
Kanske har det faktiskt med svampen att göra. I sin senaste bok berättar Göran Persson om uppväxten i Vingåker. Alla var välklädda, och orsaken var enkel. I Vingåker fanns konfektionsindustrin och de som arbetade med sömnad kände stolthet över fina kläder.
Där årets statsministerkandidater växte upp fanns knappast någon produktion att identifiera sig med. Och antagligen inga svampställen.