Busch Thor gör SD till borgerligt parti

KD:s partiledare Ebba Busch Thor.

KD-ledaren Ebba Busch Thors utspel i går om att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti är väldigt underligt. Hon vet rimligen att det inte är sant.

SD, som har rötter i nazismen, bygger hela sin politik på att dela upp svenskar och icke-svenskar. Det är vad som skiljer SD från andra partier.

Förr pratade rasister om ”människo­raser” som inte ska blandas. Numer pratar de i stället om att människor med ­olika ”kultur” eller ”identitet” bör hållas isär.

Skillnaden är ordvalet – inte inne­hållet eller konsekvenserna av politiken.

För SD är Zlatan inte svensk, trots att han är född i Rosengård, eftersom hans föräldrar är födda utomlands. Det icke-svenska har gått i arv.

Busch Thors partivän, KD-riksdags­ledamoten Magnus Jacobsson, sa ifrån ­direkt.

– Jag anser att SD i mångt och mycket alltjämt är ett rasistiskt parti, även om de försöker polera sin fasad genom att byta bort bomberjackor mot skjorta och slips.

Men det riktigt allvarliga i går var att Ebba Busch Thor i praktiken avgjorde hur regeringsfrågan kommer att formuleras 2018.

– Den regering och den budget som får stöd i riksdagen är den som ska regera, sa hon till den kristna tidningen Dagen.

Väljarmajoritet med SD

Enligt opinionsinstitutet Sifo, från aug­usti, har Alliansen och SD tillsammans 58,7 procent av väljarkåren bakom sig. Det är denna väljarmajoritet Busch Thor vill ha som regeringsunderlag.

I Sverige räknas de politiska blocken utifrån vilken regering partierna stödjer. Ebba Busch Thor bjuder nu i praktiken in Sverigedemokraterna till att bli ett ­borgerligt parti – lite som när hon var först ute med att riva upp decemberöverenskommelsen. Hur övriga borgerliga partier ställer sig återstår att se längre fram.

Flera borgerliga ledarsidor har öppnat dörren för att Alliansen ska acceptera stöd från SD i någon form för att regera. Deras motiv är att S stödde sig på VPK före Berlinmurens fall.

Att de tvingas hitta förebilder från det kalla krigets politiska situation visar hur långsökt retoriken är.

Högerpopuliter vinner inflytande

Om man i stället ser till den politiska utvecklingen de senaste 25 åren är bilden klar. Högerpopulister vinner inflytande i land efter land och samarbetar gärna med borgerliga partier för att nå sina mål. När väl dörren till makten öppnats har den extrema högern kunnat ändra politiken. Sverige har än så länge varit ett undan­tag.

”Röster i riksdagsvoteringar luktar ­inte” skrev den liberale skribenten Svend Dahl i GP.

Viljan till makt, för maktens egen skull, kan knappast uttryckas tydligare.