Annie Lööf får aldrig bestämma S-politiken

Vart är Socialdemokraterna på väg?

Stefan Löfven och Magdalena Andersson ser ut att gå mot en andra regeringsperiod.

Den socialdemokratiske statsministern hade varit ledig några dagar över storhelgerna och haft tid att reflektera. Han noterade för sig själv:
”Var är vår politik? Vad vill vi? Finns en enhetlig linje, som ingen annan än vi vill föra? Nej, så är det inte längre. Där ligger vårt allvarliga dilemma.”

Orden är inte Stefan Löfvens julhelgen 2018. De är Tage Erlanders och återfinns i hans dagbok för påskdagen 1951. Han har varit statsminister i ett par år och leder en på många sätt mycket starkare socialdemokrati än den vår tid förärats med. Ändå befinner sig socialdemokratin i början av 50-talet i en identitetskris. Tage Erlanders grubblerier rör ideologin. Vilken är partiets uppgift?

Svaret för Erlander och hans generation socialdemokrater blir inte att montera ner tryggheten. Svaret blir ATP och visionen om ”de stigande förväntningarnas missnöje” där ”det starka samhället” ska möta medborgarnas rättmätiga krav på bättre välfärd. På 1930-talet blev Per Albin Hanssons svar ”Folkhemmet”.

Som ett eko av liknande ambitioner gick Socialdemokraterna 2018 till val på parollen ”Ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige”. Går man förbi Sveavägen 68 i Stockholm sitter veporna fortfarande uppe.

Knäcka främlingsfientlighetens orsaker

I dagarna avgörs socialdemokratins framtid av interna processer i Centern och Liberalerna. Det är lite eljest. Idén att från mitten stoppa SD-politikerna från regeringsinflytande är på riktigt. Men menar man allvar med att hålla dessa nyss-nazister i SD-toppen utanför statens yttersta ledning för att de utgör ett hot mot demokratin, måste den nya regeringen också göra allt för att knäcka främlingsfientlighetens orsaker, inte bara fördröja dess seger.

Ingen socialdemokrat som inte är lobbyist tror att det är för stark anställningstrygghet för jobbare, för lite kapitalism i skolan eller för hög statlig skatt för höginkomsttagare som är problemet i Sverige och som fått extremhögern att växa. Det är otryggheten och bristerna i välfärden som gör Sd:s agitation enkel.

Precis som på 1930- eller 1950-talet kommer socialdemokratins möjlighet att vinna vitalitet och väljare vara förmågan att genomföra reformer som förbättrar livet för de 80-90 procent av befolkningen som har vanliga jobb, vanliga löner, låga pensioner och som behöver en bättre välfärd.

Nyval som alternativ

Socialdemokraterna måste mitt i allt mitten-junk ha en egen idé som handlar om att besegra klyftorna. Människor måste återigen känna att Socialdemokraterna aldrig sviker vanligt folk.

När den omedelbara lättnaden över att Sverige kanske undviker en högerregering de kommande åren lagt sig, måste fokus för Stefan Löfven vara att göra allvar av valrörelsens löfte om ett starkare och ett tryggare samhälle för vanligt folk. Står Centern och Liberalerna i vägen för detta bör man kasta alla uppgörelser över bord och gå mot ett nyval. Det hade Erlander gjort.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.