EU-domare skyddar marknaden från facket

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

23 NOVEMBER 2008. EU lovar inom kort att hälla ut drygt 1 000 miljarder kronor för att hejda ekonomins fall mot underjorden. I bästa fall en befrielse efter ett par decenniers fångenskap hos en primitiv marknadsekonomi.

1987 intervjuade jag EU:s då främste konstruktör, Jacques Delors. Han sa: ”Snart kommer EU på nytt att tillämpa Keynes principer för tillväxt och välfärd.”

Efter 21 år fick han rätt. Delors, EU-kommissionens ende betydelsefulle ordförande, ville göra Europa socialt, naturligt för en person som är såväl social demokrat som social katolik.

Unionen har eroderat hans bygge: rivit ner de fackliga rörelsernas möjlighet att balansera den asociala marknaden och allt oftare försökt omvandla välfärd till handelsvara. I dag sitter den 83-årige Delors i tankesmedjan Notre Europe (Vårt Europa) tillsammans med bland många andra Allan Larsson, här hemma en ibland förbisedd socialingenjör med globala ambitioner. Inom EU räknas han och, framför allt, hans avancerade planer om hållbar utveckling, ett ekologiskt baserat samhälle med full sysselsättning och balans mellan arbete och kapital.

Styrs från höger

Allan Larsson har med någon sorg sett sitt handfasta idébygge trivialiseras till platt företagartillväxt med ännu dunkla ekologiska ambitioner och försvinnande sociala krav.

EU styrs från höger och vill upphöja den ekonomiska marknaden till kontinentens över­ideologi.

Martin Höpner, från Max Planckinstitutet, samman­fattar: EU håller, med juridikens hjälp, på att driva igenom den ekonomiska liberalismen. Han resonerar utifrån effekterna av Lavaldomen och liknande arbetskonflikter.

I de demokratier vi känner i den norra delen av Europa ligger den politiska makten hos parlamentet, valt av medborgarna. Jurister är granskare av lagtexterna men dömer inte om ideologi eller i klasstrider. EU däremot pumpar upp domstolens makt. I senaste numret av Kommunalarbetaren åskådliggörs tänkandet av Pernilla Lindh, svensk domare i EG-domstolen. Lagar, regler och fackliga avtal får, resonerar hon,

inte stå i strid med kapitalets rätt till fri rörlighet. Domstolen skriver, med en sensationell formulering i Vaxholmsmålet, att ”yttrandefrihet, församlingsfrihet och respekt för mänsklig värdighet” måste prövas mot företagens behov och kapitalets frihet.

Hemlig framtidsdröm

EG-domstolens tjänstemän kodifierar den auktoritära kapitalismen.

Deras syn på strejkrätt står långt till höger om Napoleon lll:s. Domarna underhåller därmed en hemlig framtidsdröm hos företagarvärlden: att ny makt ska växa ur dagens ekonomiska ruiner.

Den drastiska maktförskjutningen sker parallellt med en allvarlig social­ stagnation och svårjämförligt ökade löne- och förmögenhetsskillnader. I den motsättningen föds vår tids sociala konflikter, bevisligen också höger­populism.

EU-apparaten borde ha kunnat läsa de civiliserade varningstecknen. De massiva franska och holländska ”nejen” 2005 till EU-fördraget bars upp av löntagarmissnöje och protester mot välfärdens förestående nedmontering. 80 procent av de franska arbetarna avvisade fördraget, 67 procent av de lägre tjänstemännen. Valsociologiska rapporter avslöjar huvudargumenten: protest mot klassamhället och skräck inför de så kallade tjänstedirektiven. De skrevs av f d EU-kommissionären Frits Bolkestein, oljehandlare och handräckare åt rysk oligark. Han ville förvandla sjukvård, utbildning och annan tjänstesektor till handelsvaror. Medborgarrätten skulle säljas ut på marknaden.

Framgångsrikt uppror

Upproret 2005 var framgångsrikt. EU-majoriteten lyssnade och suddade ut Bolkestein. Hur eftertryckligt är ännu otydligt. Denna framgångsrika kampanj låter mer än ana EU:s folkliga, demokratiska möjligheter. Ett handfast exempel på betydelsen av aktivt medlemskap i Unionen.

Två, delvis motstridiga, strategier kan prövas för att återställa social balans inom EU och förhindra att demokrati ersätts med juriststyre och teknokrati. Unionens medlemmar kan bygga federalism till ett möjligt folkstyre. Ett vackert men svårt och äventyrligt projekt. EU-medborgarna kan också utveckla subsidiariteten (närhetsprincipen) för att ge varje medlemsland avgörande makt över till exempel socialpolitik och fackliga rättigheter.

Angelägna ämnen för riksdagen när det för närvarande likstela Lissabonfördraget lagts till handlingarna.