Forskarvärlden skyggar för Leijonborgs kalkyler
Universitet och högskolor ska bli leverantörer till exportindustrin
LUND. På tåget ner mot Lund och universitetet tänker jag på Lars Leijonborg. Han kallas framtidsminister och tar ut allas vår gemensamma riktning mot det okända och nya. Sedan Leijonborg befriades från skötseln av det lilla Folkpartiet griper han sig an hela världen. Hans Rotary-komponerade Globaliseringsråd skyfflar ut rapporter, oftast med budskap som i vecko-tidningen Economist, kapitalets egen Pravda.
Framtidsministern gör då och då upptäcktsresor i den stora världen. Utan begränsande ideologiska fördomar hämtade han lärdomar från Kina. Tillväxten främjas av hungriga ingenjörer och hårt arbetande löntagare, konstaterade han efter en kortare inspektion.
Leijonborg fäste sig vid den kinesiska diktaturens glatt entusiastiska tilltro till kärnkraften: fyrtio nya reaktorer. En dröm för framtidsministern som hittills fått nöja sig med att endast dela ut kärnkraftforskning åt KTH:s hungriga civilingenjörer.
Leijonborg diversifierar sitt engagemang för framtidens energi. I ett ännu föga uppmärksammat tal vid Schwarze Pumpe i Tyskland prisade han varmt ”koldioxidavskiljningsanläggningar”.
När tåget i svindlade hastighet dundrar mot Lund läser jag Leijonborgs väldiga forskningsproposition, kanske ett monument över ministern. ”Bara en nation som ligger i täten när det gäller kunskap kommer att hävda sig i vår globala tid.” Så lyder Leijonborgs visa aforism, sällan återfunnen i propositionen.
Ur textmassorna stiger nämligen främst ett annat budskap: universitet och högskolor ska bli till människo- och
varuleverantörer till exportindustrin.
Ericssons Michael Treschow har angivit formeln: Det ska råda ”i det närmaste hundraprocentig konvergens i mål och i drivkrafter mellan universitet och näringsliv”.
Regeringen rycker därför makt från forskarna och tillhandahåller dem en rad politiskt bestämda ”strategiska områden” att studera. Regeringen väntar sig att innovationer snabbt och effektivt ska förvandlas till varor och tjänster på marknaden.
Det är forskarnas ”plikt”, skriver Leijonborg och man anar hot om bestraffning för avvikare.
På min resa mot Lund tänker jag, nostalgiskt det medges, på Tage Erlander – resor till studentaftnar.
Han pluggade in data och sifferserier om statens stöd till grundforskning, forskarsamhällets garanti mot politisk
eller treschowsk styrning, samtidigt dess trygghet för rätten till vetenskaplig fantasi, skaparkraft och upptäckarförmåga. Sådant som i århundraden varit universitetens huvuduppgifter, ofta väl förenade med samhällets och näringslivets långsiktiga behov.
Forskarvärlden skyggar för Leijonborgs endimensionella nyttokalkyler. En av landets ledande nationalekonomer, Lars Calmfors, betraktar Leijonborg som forskningspolis, på väg att ta makten över högskolorna. Ministern vill till exempel göra om det oberoende och akademiskt högt kvalificerade Vetenskapsrådet: ut med ett antal forskare, in med affärsmän.
Idéhistorikern Sverker Sörlin, med sin svårslagna globala utblick, menar att Leijonborg presenterat ”den sannolikt sämsta propositionen för forskning om kultur och samhällsliv”. Ett omdöme som sammanfattar dagens härskande borgerlighet: sval på gränsen till fientlig till humaniora och kultur. Likgiltigheten upphöjs till krämarideologi av Leijonborg: det är svårt att ”formulera äganderätter” över humanistisk forskning,
Samma ignorans avtäcks i synen på kunskap om arbetslivet. Leijonborg rekommenderar ungefär samma anslagsökning till forskning om arbetslivets människor som till studier om försöksdjurs levnadsvillkor. För säkerhets skull: jag vill inte spela ut dessa ofta utsatta grupper mot varandra.
Stiger av tåget och ser bort AF och universitetet. Under det radikala decenniet mobiliserades väldiga protester mot universitetens näringslivsunderordning. Stormning av universitet förbereddes.
I fredags fick Lunds universitet, under välvilligt och studentikost bifall, en ny rektor, Per Eriksson. Han var tidigare generaldirektör för Vinnova, myndigheten som knyter samman högskolor och näringsliv och gör forskning säljbar.
Inga protester, inte en enda demonstrant, endast en smula oro över en förnäm rektorskedja, tillfälligt på avvägar.