Slavhandeln måste få ett slut, Billström
Att människor kommer till Sverige från andra länder och jobbar är i grunden något bra. Arbetskraftsinvandringen tillför kunskap till svenska arbetsplatser, den ger människor nya möjligheter.
Före 2006 var det svårt för människor utanför EU att komma till Sverige och arbeta. Då ställdes krav på att det skulle vara brist på arbetskraft inom en hel bransch för att företag skulle få rekrytera utomlands, så kallad arbetsmarknadsprövning.
2008 enades regeringen Reinfeldt med Miljöpartiet om nya regler för arbetskraftsinvandring. En reform som nu havererat.
Människor behandlas som boskap
Arbetsmarknadsprövningen togs bort, vilket var bra. Problemet var bara att man samtidigt skapade ett rättslöst tillstånd, där företag utan granskning eller konsekvenser kan utnyttja människor som slavarbetskraft.
Vittnesmålen om köpta arbetstillstånd och hänsynslös hantering av människoliv är många. När Hotell- och restaurangfacket förra året granskade 54 arbetsplatser som anlitat utländsk arbetskraft, förekom allvarliga avtalsbrott hos 33 av dessa. Det handlar om människor som arbetar för månadslöner på 3 000 kronor, 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Det är nio kronor i timmen.
Både LO och TCO har slagit larm gång på gång, och föreslagit regler som skulle se till att människor som kommer till Sverige för att jobba faktiskt får den lön och de arbetsuppgifter som avtalats, och inte behandlas som slavar eller boskap.
Fortsatt svammel
Det är egentligen inte så svårt. Det handlar om förhandskontroller av arbetsgivarnas seriositet, om särskilda kontroller i riskbranscher, om att ge Skatteverket i uppdrag att se till att arbetsgivaren betalat löner och skatter enligt avtal.
I dag debatterades arbetskraftsinvandring i riksdagen, på begäran av Sverigedemokraterna. Partiets ingång i frågan är som vanligt att inflödet av människor från andra länder till Sverige ska begränsas. Det är en väg som bara leder bakåt.
I debatten fortsatte Tobias Billström svamla om att reformen fungerar ”i huvudsak bra”.
Miljöpartiet talade om hårdare krav, men står fast vid överenskommelsen. En uppvisning i utstuderat politiskt hyckleri.
Priset för haveriet betalas även fortsättningsvis av människor som lever i rättslöshet, i total utsatthet. I Sverige, år 2013.