Att spara råvaror är en väg till fred
Världen måste använda naturresurserna mer effektivt, annars hotar nya konflikter. Det betonar Lena Sommestad i ett samtal om framtidens miljöpolitik.
– Vi talar ofta om globalisering på ett ogenomtänkt sätt, säger miljöministern.
En avgörande faktor är att tillväxten kommit igång i nya geografiska områden, menar hon.
Prognosmakare med olika metoder kommer till samma slutsats. Världsekonomin växer med 2,5–3 procent per år till år 2050. Kina spelar förstås en viktig roll, men så småningom kan tyngdpunkten förskjuts mot Sydasien, Mellanöstern och Latinamerika där befolkningen växer snabbast.
Det finns olika uppfattningar om hur starka regionerna blir på sikt, men en sak är klar: Europas andel av världsekonomin minskar.
– Om vi nu har en sådan tillväxt, hur kommer den att påverka användningen av energi och andra naturresurser?
Den frågan ställde Lena Sommestad till regeringens Miljövårdsberedning. Nu börjar resultaten tona fram.
– Efterfrågan på energi har fortsatt att växa även i rika länder, säger Sommestad. Däremot har den planat ut för andra resurser som metaller och trä efter att industrialiseringen i början skapat en Klondykestämning.
Just nu ser vi en global tillväxtboom på skog och metaller, som hänger samman framför allt med Kinas utveckling. Lena Sommestad tror ändå inte att råvarorna tar slut:
– När det råder brist så är marknaden och teknikutvecklingen effektiva sätt att driva på. Det är svårare när resurserna finns. Jag är mest orolig för de luftföroreningar som följer av energiförbrukningen.
Däremot kan det bli fler strider om vem som ska ha kontroll över naturtillgångarna. Om vattnet, till exempel.
– Många av de länder som växer finns i Mellanöstern där det är ont om vatten.
Konkurrensen om vattnet kan bli ännu farligare om klimatet blir varmare och torrare.
Det finns två vägar som länder kan välja för att hantera en ökad tävlan om råvarorna, menar miljöministern:
– Ett sätt är att vi blir mer effektiva. Det andra att maktpolitiskt roffa åt sig resurser.
Eko-effektivitet är fredens väg, säger Sommestad.
Den andra vägen kan till exempel innebära att USA och Ryssland gör upp om att exploatera oljan och gasen i Arktis. Eller det Kina redan gör i Afrika, tar mer och mer kontroll över gruvorna.
Global eko-effektivitet var rubriken när EU:s miljöministrar nyligen diskuterade framtidens politik.
– Europa kan möta globaliseringen genom energismarta och resurseffektiva lösningar, göra det till en nisch.
Några bitar i pusslet saknas fortfarande. Vad betyder den omfattande spekulationen på råvarubörserna, som även våra pensionsfonder kastar sig in i? Hur ska de fattiga länderna med egna naturtillgångar behålla vinsterna, och hur ska de u-länder som måste importera råvaror klara de högre priserna?
Lena Sommestad och Miljövårdsberedningen svarar ändå för något av det mest spännande i miljödebatten på länge.