Sjöstedts populism – ett hot mot Juholt
I morgon kommer Vänsterpartiets valberedning att presentera sitt förslag till ny partiledare. Vem det blir? Ja, är det något man kan vara säker på med V är det att man inte kan vara säker på någonting.
Men det borde ändå bli Jonas Sjöstedt. Han har flest nomineringar från partiföreningar, distrikt och från enskilda. Medlemmarna tycks sätta sin tilltro till den forne EU-parlamentarikern.
Jonas Sjöstedt brukar ofta beskrivas som en modern pragmatiker. Bland väljarna har han gjort sig populär genom att rasa lika mycket mot kapitalet som mot klimatförändringarna. Dessutom verkar han inte särskilt intresserad av att ta en semantisk debatt om vad kommunist betyder.
Framtiden är här.
I går förmiddag presenterade partiets framtidskommission sin slutrapport. Viktigaste budskapet är uppmaningen att Vänsterpartiet ska sluta bygga sin identitet på relationen till Socialdemokraterna. När S krisar måste V försöka stå på egna ben, resonerar man.
”Vi måste sluta se på oss själva som riksdagens lilla vänsterkraft och ta ett mycket större ansvar för arbetarrörelsen”, skriver man.
Hur man ska göra är inte särskilt tydligt.
Trots allt så avgörs Vänsterpartiets väljarstöd ytterst av hur det går för Socialdemokraterna. Är inte socialdemokratin bäst på jämställdhet, jämlikhet och rättvisefrågor tar någon annan över.
Under kritikstormen mot Nordeas bonusprogram gjorde Jonas Sjöstedt stor affär av att han bytt bank. Samtidigt var miljöpartiets Gustaf Fridolin ute och kritiserade Carema.
Vad Socialdemokraterna gjorde minns ingen.
I veckans stora SCB-undersökning går Vänsterpartiet framåt, även i det Stockholm som ofta får tjäna som retoriskt exempel för de som säger att vänsterpolitik är omöjlig på 2010-talet.
Håkan Juholt får akta sig.
Ingen vill att S ska vara en utspelsmaskin, men ett framgångsrikt oppositionsparti måste kunna se och besvara de problem människor upplever i sin vardag.