Regeringen ger sig på äldre studenter
Det livslånga lärandet. Smaka på orden. Låter det ljuvligt eller förskräckligt? Lite klyschigt kanske. Negativ tolkning: den stackars människan som aldrig blir vuxen, aldrig hinner lära sig nog. Positiv tolkning: människor har många chanser. Livet kan börja om – eller i alla fall ta en ny riktning.
Jag letar efter synonymer till begreppet ”Det livslånga lärandet” men har svårt att hitta några. ”Plugga i alla åldrar”, låter inte direkt bättre. Så jag väljer den positiva tolkningen. Människor behöver möjligheter att utvecklas. Den utvecklingen går ofta genom utbildning.
Det livslånga lärandet kan vara en väg ut ur arbetslöshet. Eller ett sätt att fortsätta när livet har kört fast. Oavsett vilket är rätten till utbildning, inte bara när man är ung, en av politikens viktigaste uppgifter.
Alliansregeringen resonerar knappast så. På punkt efter punkt missgynnas de som inte var klassens ljus redan i tonåren, som av olika anledningar inte gick från gymnasiet rakt in på högskolan. Låt mig ta några exempel:
Komvux slaktas. Ett av alliansregeringens första beslut var att avskaffa det särskilda statsbidraget till vuxenutbildningen. 600 miljoner kronor flyttades från vuxenutbildningen till det allmänna kommunala bidraget. Resurser motsvarande 20 000 platser försvann från Komvux.
Det slår extra hårt mot kommuner med många kortutbildade. Kommunerna som behöver mycket vuxenutbildning förlorar samtidigt som rikare kommuner vinner mer statsbidrag.
Människor som redan jobbat några år får svårare att komma in på högskolan. Den så kallade 25:4-regeln tas bort. Regeln innebar att den som hade fyllt 25 och arbetat minst halvtid i fyra år, samt hade godkänt i svenska och engelska, fick grundläggande behörighet till högskolan.
Så visade samhället att all livskunskap, även den som man skaffar sig när man arbetar, är viktig inom den högre utbildningen. Inte nu längre.
Möjligheten att varva jobb med utbildning minskar. Förut fanns ett så kallat studerandevillkor i a-kassan. Studenter kunde få arbetslöshetsersättning efter en karenstid på 90 dagar, eller tre månader. Nu kan en student bara kvalificera sig för a-kassa genom att jobba. Men om man inte hittar ett jobb direkt efter examen, då? Socialkontoret kan bli enda alternativet.
De nya, strängare, reglerna för arbetslöshetsersättningen hindrar människor som redan jobbar att börja studera. Människor låses in på arbeten de inte trivs med, eller inte är lämpade för, när de ekonomiska riskerna med att börja plugga är för stora. Arbetsmarknaden blir stel när ingen vågar röra på sig.
Alla tre exemplen visar hur alliansen angriper det livslånga lärandet och ger sig på vuxna studenter. De får färre utbildningsplatser, svårare att bli antagna och sämre ekonomi. Regeringen tycker att en bra student måste vara en ung student. Äldre studenter stämplas som misslyckade: de var lata nog att inte plugga medan tid var.
Men ärligt: vad är det som säger att en 19-åring skulle bli en bättre läkare än en 40-åring?