Riksbanken på väg att spela bort förtroendet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I höghastighetssamhället är de svenska skidåkarna snabbast i världen och den svenska ekonomin världsbäst i Europa. Finansminister Pär Nuder reste nyligen runt till några av världens ekonomiska tungviktare i USA. Där tog han chansen att skryta en smula med vårt ekonomiska under, avslöjade tidningen Dagens Industri i en stort uppslagen artikel i veckan.
Alla minns vi väl hans företrädare Göran Perssons ve och klagan över hur han fick fara runt bland de flinande finansvalparna på Wall Street och böna om lån till den tomma svenska statskassan.
Nu var dags för revansch.
Finansminister Nuder mötte en av världens mäktigaste, den amerikanska centralbankens nye chef Ben Bernanke och berättade framgångssagan om Sveriges ekonomi. Om en tillväxt på 3,5 procent, överskott i statsfinanserna och produktivitet i klass med USA:s.
”Jag fick absolut uppfattningen att han var imponerad av den ekonomiska utvecklingen i Sverige”, sade finansministern blygsamt till DI.
Imponerades Fed-chefen lika mycket av regeringens jobbpolitik? Den punkterades här hemma av Ams-chefen Bo Bylund som sade att löftet att den öppna arbetslösheten ska pressas till 4 procent före valet inte kommer att uppfyllas.
Den totala arbetslösheten sjunker inte i år utan ligger kvar på över 8 procent och den öppna arbetslösheten går inte ner till 4 procent under någon månad, löd Ams-generalens beska besked. Tvärtom ökar den öppna arbetslösheten trots att också sysselsättningen ökar.
Regeringens jobbsatsning i år på 10 miljarder och 55Ì´0;000 jobb är dramatisk. Kanske för dramatisk. Ams kommer inte att kunna fylla de 20Ì´1;000 plusjobben, de 10Ì´1;000 utbildningsvikariaten och flera tusen praktikplatser och lärlingsutbildningar före valet, enligt interna beräkningar som gjorts. Det kan gå som med budgetsatsningen förra året på lönebidragsanställningar. Där fick Ams bara fram hälften av beräknat antal platser.
Arbetsmarknadspolitik är inget man snyter ur näsan. Det brukar ta två år att informera och introducera åtgärder innan arbetsgivarnas efterfrågan kommer och matchningen fungerar. Finansdepartementets ekonomistiska beräkningar stämmer inte alltid med verkligheten.
Med verkligheten stämmer inte heller riksbankens beslut att höja styrräntan till 2 procent. Riksbanksledningen tycks i stället leva efter den dårhusmässiga visdomen; stämmer inte kartan med verkligheten så gäller kartan.
Alla gör tummen ner för gårdagens räntehöjning. Få förstår eller accepterar motiven för att höja. Riksbanken har ett överordnat mål – prisstabilitet, det vill säga att hålla inflationen runt 2 procent. Inflationen i januari var historiskt låg, 0,6 procent och har legat runt 1 procent i flera år. Först om ytterligare tre år tror Riksbanken själv att den kommer att nå upp till 2-procentsmålet.
– Det är riskfyllt att ligga i vänteläge, motiverade riksbankschefen Stefan Ingves höjningen.
Riskfyllt? I vänteläge? Ett nytt obegripligt argument. Riskfyllt för vem?
Det är också riskfyllt att höja räntan, för då kommer inte jobben. Riskfyllt för då minskar investeringarna och efterfrågan och då ökar arbetslösheten. Riskfyllt för framtidstron.
Riksbanken är otydlig och skapar osäkerhet om målen för räntepolitiken. Ledningen är på väg att spela bort sitt förtroende. Då skadas till sist tilltron till en självständig riksbank som ska föra en penningpolitik som är bra för Sverige.