Ett episkt haveri av Anna Kinberg Batra

"Regeringsmakten är ingenting man kan hantera lättvindigt eller söka utan att ge klara besked till väljarna."

Det skrev Moderaternas chefsstrateg Per Schlingmann i Göteborgs-Posten den 10 oktober 2008.

Tidigare samma dag hade S-ledaren Mona Sahlin tillsammans med Peter Eriksson (MP) och Maria Wetterstrand (MP) kungjort att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle samarbeta och bilda regering tillsammans. Det rödgröna paret lovade varandra trohet till 2020.

Regeringsmakten är ingenting man kan hantera lättvindigt eller söka utan att ge klara besked till väljarna.

Allt föll

Jag arbetade då på den socialdemokratiska partistyrelsen och bevittnade vad som sedan hände från första parkett.

Allt föll.

Ungefär hälften av S-distrikten blev arga, LO:s medlemsförbund var ännu argare och Aftonbladets ledarsida blev allra argast.

Utspelet skapade kaos och några dagar senare tvingades Mona Sahlin backa och bjuda in Vänsterpartiet.

Hon återhämtade aldrig sin auktoritet som statsministerkandidat.

Samma strategi som Sahlin

I går bestämde sig Anna Kinberg Batra (M) att pröva samma strategi.

Klockan 10 meddelade hon att M kan tänka sig att regera med aktivt stöd av SD och erbjöd sina tjänster som statsminister redan i höst. Vid 11:30-tiden tackade Annie Lööf (C) blankt nej.

2008 fick Per Schlingmann rätt. Man kan inte hantera regeringsfrågan så lättvindigt, den är en hygienfaktor för partier som gör anspråk på verklig makt.

Stoppas av C och L

Och klarar man inte att leda en opposition som kan man sannolikt inte leda en regering heller. Mona Sahlin fick backning på sin strategi från LO och många S-distrikt. Anna Kinberg Batra stoppas av både Centerpartiet och Liberalerna.

Det är svårt att se hur Anna Kinberg Batra ska kunna återerövra förtroendet som regeringsbildare efter detta. För vad var poängen med att offentligt splittra Alliansen i den kanske viktigaste frågan inför valet?

Gårdagen bjöd på ett episkt politiskt haveri som kommer att få konsekvenser för många år framöver även om själva utmaningen mot Stefan Löfven föll platt.

Moderaterna har nu öppet sagt att de kan tänka sig att regera med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Jimmie Åkessons makt kommer därför att bli regeringsfrågan inför 2018.

Moderaternas linje framstår som nästan osannolikt naiv. De verkar på allvar tro att partiet skulle kunna få Jimmie Åkessons stöd i riksdagen utan att han ska kräva något tillbaka. Men så fungerar inte Sverigedemokraterna och i länder där extremhögern blivit regeringsunderlag har den tvärtom fått stort inflytande.

I exempelvis våra grannländer Norge och Danmark har politiken och debatten snabbt förändras i mer sluten och antiliberal riktning när SD:s systerpartier släppts in i finrummen.

Rötter i nazismen

Och Sverigedemokraterna är med sina rötter i nazismen ett betydligt mer extremt parti än exempelvis Dansk Folkeparti och norska Fremstrittspartiet.

Jimmie Åkesson leder ett öppet nationalistiskt parti som vill förändra Sverige i grunden. Lyssnar man på ledande partiföreträdare brister de i respekt för snart sagt alla den liberala demokratins institutioner som vårt oberoende rättsväsende, våra fria medier och även grundläggande fri- och rättigheter.

Folkomröstning om SD

Att Anna Kinberg Batra aktivt vill stödja sig på dessa krafter förändrar svensk politik i grunden. Så om inte opinionsmätningarna ändrar sig dramatiskt kommer valet 2018 i praktiken att stå mellan någon slags blåbrunt regeringsunderlag och en mittenvänsterregering.

Men bara en sak är säker efter Anna Kinberg Batras besked igår: valet 2018 blir en folkomröstning om Jimmie Åkesson.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.