Mejla

Daniel Suhonen

Socialisera all vård under Coronakrisen

Min pappa och läkaren med ny Volvo fick inte samma vård

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sjukvården kan komma att ställas inför fruktansvärda beslut till följd av coronaviruset.
Foto: Martin Mejia / TT NYHETSBYRÅN
Sjukvården kan komma att ställas inför fruktansvärda beslut till följd av coronaviruset.

För ett antal år sedan hade min pappa svåra problem med alkoholen. Han sörjde min mamma som gått bort. Han söp våldsamt. Drack tills han föll omkull. Drack tills pengarna tog slut. Då lånade han för att fortsätta supa. För oss anhöriga var det outhärdligt. Ett självmord orsakat av hjärtesorg.

En gång, jag tror det var 2007 hade han ramlat och slagit sig i en rulltrappa och när jag kom hem efter jobbet satt han utanför min dörr. Han var nerblodad men medgörlig. Jag fick in honom och kunde bädda ner honom. Efter ett par dagar återfick han en viss livsgnista, med milt våld kunde jag tvinga med honom till Maria pols akutmottagning för att försöka få in honom på avgiftning.

Jag kommer att tänka på detta nu när Corona-epidemin slår in över oss. Den outtalade frågan om ojämlikhet i vården.

Vi hade suttit där i väntrummet i ungefär tre timmar. I väntrummet var det kaos sedan polisen kastat in två ukrainska byggjobbare varav en hade spytt rätt över golvet. Min pappa var spattig och rastlös, gick hela tiden ut och rökte. Ett hopknycklat paket Marlboro i hans hand som han darrande tände cigaretter av. Då körde en stor ny Volvo fram till oss och stannade till. Ur passagerarsätet klev en lätt berusad övre medelklassherre. Han var inkörd av sin hustru. Han tog också en cigarett medan han förklarade för mig att ”Nu ska jag skriva in mig på lite avgiftning”. Mannen var själv läkare och om jag minns rätt satt han i väntrummet med oss i ungefär 10 minuter innan en person som visade sig vara överläkare kom, hälsade innerligt och ledde in den nytillkomne.

Jag och pappa fick sitta där ytterligare två timmar innan samma överläkare kom, tittade på klockan som nu var 17.30, och sedan gjorde allt för att övertyga min far att han skulle åka hem för att tänka igenom sin situation. Vilket hade inneburit att han omedelbart fortsatt supa.

Min pappa kom från Finland 1965, 18 år gammal. Arbetade på byggen och industrin. Tog hand om och vårdade min mor i flera år och sparade på detta sätt miljontals kronor åt samhället. När han sedan själv fick problem vek samhället undan och lät ”en finsk alkis” gå under. För mig var det uppenbart att min pappa och den där läkaren med ny Volvo inte fick samma vård.

Vi går nu in i en mycket svår situation. 30 år av nyliberalt marknadstänk och slimmad välfärd kommer ställa vården inför tusentals fruktansvärda beslut. Vem ska få del av det fåtaliga beståndet av intensivvårdsplatser och respiratorer? Vem kommer väljas bort?

Några rimliga krav nu är att alla vårdresurser i landet, även privata ställs under samhällskontroll. Att alla vårdresurser fördelas enligt Hälso- och sjukvårdslagen och att inga privata försäkringspatienter tillåts gå före i köer eller använda snabba remisser för företräde i den offentliga vården.

Vi har redan ett samhälle där klass avgör livslängden.

Nu måste vi se till att inte Corona-epidemin ytterligare förstärker klassamhället.

avDaniel Suhonen

Publicerad: