Som om Gud slagit sönder Bahamas med knytnävarna
”Chockerande slutlig dödssiffra”
“Oh my God” utbrister helikopterpiloten när omfattningen av skadorna på Bahamas blir synliga från luften. Över 13 000 hus på Bahamas kan ha skadats, uppger Röda korset. Tak, väggar, hela byggnader har slitits loss och kastats vidare.
Orkanen Dorian har haft en vindhastighet på upp till 82 meter per sekund och gett upphov till sju meter höga vågor, regn som motsvarar mängden som Sverige får på ett helt år. Evakueringen av kusterna hjälpte knappt mer än plåster på en skottskada. Dorian är den värsta orkanen som drabbat Bahamas sedan Andrew 1992. Först nu börjar vidden av kostnaden i människoliv att uppdagas. Tusentals människor saknas. Folk måste förbereda sig på en ”chockerande” slutlig dödssiffra, säger landets hälsominister.
Fattiga människor får stå för notan
Hade man varit troende hade man kunnat föreställa sig att Gud har lutat sig fram och slagit ögruppen sönder och samman med knytnävarna. Men det är snarare en försmak av vad som komma skall.
Med våra utsläpp av växthusgaser är vi nu på god väg mot en global uppvärmning på fyra grader, minst.
I boken “Den obeboeliga planeten” sammanfattar journalisten David Wallace-Wells i ett kapitel hur det kommer att påverka just stormar. Varma hav är en grundfaktor i orkaners uppkomst, och en allt varmare planet kommer att se ännu mer kraftfulla stormar som slår sönder allt i sin väg.
Klimatkrisen kommer att drabba vår planet på många olika sätt. Torka, bränder, flyktingströmmar som i sig ger upphov till konflikter, stigande havsnivåer, mat- och vattenbrist, olika regioner påverkas på olika sätt.
Men vi vet redan nu att låginkomstländer i tropiska områden kommer att drabbas värst av svåra översvämningar och stormar. Vår lågbetalda, smutsiga industri lägger vi just i sådana länder, för att producera billiga varor. Korruption och väpnade konflikter försämrar krisberedskapen. Fattiga människor får stå för notan, ofta i länder med betydligt lägre levnadsstandard än på Bahamas.
Värst i riskzonen
Vi vet att de första timmarna efter att en orkan slitit sönder ett landskap är avgörande. Räddningsinsatser måste ske fort. De som överlevt kan ligga fastklämda under rasmassor, kämpa för att hålla sig över vattenytan, vara i akut behov av sjukvård, mat och rent vatten. Räddningspersonal som försökt undsätta människor på Bahamas har redan flera gånger riskerat livet.
Inom EU och FN borde man öka biståndet till klimatberedskap, förbereda med fler effektiva katastrofdepåer i samverkan med staterna som är värst i riskzonen.
Vi måste på alla sätt bromsa klimatkrisen. Det blir inte lättare med världsledare som konstant slår dövörat till. Men den del av världen som ännu har förnuftet i behåll måste samarbeta inför vad som väntar.