ÅSIKT

Sverige behöver en tuff arbetsmarknadsminister

Vem ska ta över efter Ylva Johansson?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: BJÖRN LINDAHL

I går meddelades Stefan Löfven att Ylva Johansson är Sveriges kandidat som EU-kommissionär. Johansson kommer raka vägen från uppdraget som arbetsmarknadsminister, och det är svårt att inte läsa det som en signal om att regeringen anser att Sverige är bäst lämpade på att sköta EU:s arbetsmarknadspolitik.

Tills vidare sitter Ylva Johansson kvar på sin post, och hennes ersättare kommer att meddelas senare.

Vem det än blir kommer den ha att göra.

Hjälpa arbetslösa till jobb

När allt fler talar om att konjunkturen nu viker och att arbetslösheten kommer växa så är det helt nödvändigt att Sverige får en fungerande arbetsmarknadsminister och en fungerande arbetsmarknadspolitik.

Arbetsmarknadspolitik handlar om att hjälpa arbetslösa till ett jobb. Det är en sak alla politiker faktiskt är eniga om, även om recepten förstås varierar.
Borgerliga partier skriver ut lägre löner och privatiseringar som lösningen på arbetslösheten. Socialdemokrater pratar om utbildning, praktik och olika typer av resursjobb.

Och man får väl säga att det just nu är de borgerligas melodi som dominerar.

Ni kan historien vid det här laget.

Den moderat-kristdemokratiska servettbudgeten – möjliggjord genom Sverigedemokraternas stöd – skar bort 3,6 miljarder från alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sedan kom januariavtalet där Centerpartiet fått igenom en privatisering av Arbetsförmedlingen. Myndigheten ska "reformeras i grunden" och den statliga tjänsten ska ersättas av fristående aktörer.

Och politiska beslut får konsekvenser i verkligheten.

Under året har cirka 3 000 anställda lämnat myndigheten och 130 lokalkontor har lagts ned. På orter som Nordmaling, Orsa, Mönsterås, Dals-Ed, Bräcke och Arvidsjaur ska det inte finnas någon arbetsförmedling alls.
Enligt beräkningar som Dagens Nyheter gjort så har antalet deltagare i olika arbetsmarknadsinsatser minskat med drygt 30 procent jämfört med 2018.

Det finns inga pengar.

Rent vansinne

Insatsen extratjänster, som riktar sig speciellt till långtidsarbetslösa och nyanlända, har fått skäras ned från 18 000 deltagare till 7 500. Utbildningar och andra insatser som köps in från privata aktörer har skurits ned med 40 procent. Dessutom har kravet på kollektivavtalsenliga villkor slopats för de lönesubventionerade nystartsjobben.

För den som tror på arbetsmarknadspolitiken, och som tror att den kan rusta människor för att ta de jobb som behöver göras, är detta förstås rent vansinne.

Arbetsförmedling är givetvis i sig inte svaret på frågan hur arbetslösheten ska bekämpas. Men utan en gemensam och fungerande arbetsförmedling kommer ingen arbetsmarknadspolitik i världen att fungera.
Det – ihop med att återupprätta idén om en arbetsförmedling som faktiskt förmedlar jobb – måste vara nästa arbetsmarknadsministers viktigaste uppgift.

Men då krävs det att hen är tuff, orädd och vågar ta en sådan konflikt med centerpartisterna.

avDaniel Swedin