Underskatta aldrig Kinas propaganda

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: TT
Reklam för Wolf Warrior II med Wu Jing i huvudrollen.

PEKING Skymningen är kylig i Konstzon 798 i distriktet Dashanzi nordöst om Peknings historiska centrum. Jag befinner mig i Kinas huvudstad med Folk och försvar för att lära mig om kinesisk säkerhetspolitik. Men i kväll är det filmvisning, vi ska se den kinesiska actionfilmen Wolf Warrior II med Wu Jing i huvudrollen.

Konstzon 798 ligger i ett industriområde byggt med DDR:s hjälp på femtiotalet. När ekonomin moderniserades fyrtio år senare lades fabrikerna ner och en kreativ och månghövdad konstnärskoloni flyttade in i de övergivna byggnaderna. I dag fylls gatorna av dyra gallerier, skulpturer och restauranger. Konstnärerna själva har inte råd att bo kvar.
För Kinas kommunistparti är kulturpolitik viktigt och upprustningen av filmindustrin påminner om planeringen inför ett fälttåg. Målet är att vara världsledande 2035 och kunna konkurera med Hollywood.

Patriotisk film

Particensuren ställer tydliga krav. Kinesisk film ska handla om realistiska ämnen, påverka samhället positivt, främja president Xi Jinpings projekt för nationell pånyttfödelse och vara patriotisk. Bland annat.

Wolf Warrior II uppfyller allt detta - med råge.

Och biobesökarna älskar den. Wu Jing, som även är filmens regissör, har lyckats dra in motsvarande 8,5 miljarder kronor i biljettintäkter. Det är den mest lönsamma kinesiska filmen någonsin
Handlingen är ganska banal. En före detta elitsoldat i Folkets befrielsearmé (Kinas armé heter så) räddar en vacker kvinnlig läkare och ett barn undan västerländska legosoldater i Afrika. Han utför sedan ytterligare ett hjältedåd genom försvara en grupp afrikanska arbetare i en kinesisk fabrik som överfalls av samma legosoldater.

Wu Jing påminner om en kinesisk Sylvester Stallone eller Arnold Schwarzenegger. Filmen är extremt våldsam och fylld av ironiska pikar mot USA som att den kvinnliga läkaren är amerikanska men bara möts av en telefonsvarare när hon försöker få hjälp från sitt konsulat. Men Kina räddar dem alla.

Kultur är säkerhetspolitik

Wolf Warrior II är som en skrattspegel av Hollywood. Många flaggviftande amerikanska filmer man sett genom åren är faktiskt inte mycket bättre, även om Wu Jing på slutet går till sådan överdrift att det inte går att hålla sig för skratt.

Samtidigt är Wolf Warrior II ett magnifikt exempel på att det kinesiska kommunistpartiet menar allvar med att göra kultur till säkerhetspolitik. Nyckelbegreppet för att förstå strategin är "mjukt makt" som myntats av den amerikanske statsvetaren Joseph Nye. Lite förenklat så skiljer han på "hård" makt - exempelvis ekonomi eller militär förmåga - och "mjuk" makt som handlar om kultur och om man har attraktiva värderingar.
USA:s hårda makt är utan tvekan enorm och dess försvarsmakt har global räckvidd. Men den verkliga styrkan ligger i värderingarna om frihet och demokrati, den amerikanska drömmen, de stora företagen och populärkulturen. Militären må ha besegrat Hitlertyskland och det kejserliga Japan men det var Coca-Cola, Harvard och Hollywood som erövrade världen.

"Marco Polo-sjuka"

Man behöver dock inte gå på bio för att uppleva Kinas mjuka maktutövning. Det räckte med att träffa företrädare för det svenska näringslivet i Peking. De var förvånansvärt positiva till utvecklingen i Kina, tyckte myndigheterna lyssnade och de hade ett bekvämt liv trots att repressionen ökade runt omkring dem. En person vi träffade kallade fenomenet "Marco Polo-sjuka" efter den medeltida upptäckaren Marko Polo som besökte Kina och i översvallande ordalag hyllade allt han såg.
Inte heller behöver man åka hela vägen till Peking för att uppleva räckvidden, för två år sedan köptes hela SF Bio av AMC som har just kinesiska ägare.

Så vem vet, kanske kommer nästa film i serien - Wolf Warrior III - visas på betydligt närmare håll.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM

Xi Jinping

Hollywood

Kina