Han valde gruvan framför Greta Thunberg
Tuffare krav kan visa vägen till hållbarhet
Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson har antagligen sett fram mot den här dagen med blandade känslor. Å ena sidan har han fått berätta att regeringen till slut fattat beslut i ett ärende andra ministrar har skjutit framför sig sedan 2015.
Å den andra vet Thorwaldsson att beslutet om järnmalmsgruvan i Kallak utanför Jokkmokk kommer att bli ett av de mest utskällda beslut regeringen fattat.
Och det hade inte hjälpt om utgången blivit en annan.
Tunga intressen
Det handlar nämligen om att välja sida. Näringsministern talar för sin del om att väga tunga riksintressen mot varandra. I den ena vågskålen finns naturvärden och, framför allt, rennäringen. Den kommer att påverkas av gruvdriften. Det kan ingen snacka bort.
I den andra finns världens behov av mineral, Jokkmokks behov av arbetstillfällen och den svenska statens behov av att visa man kan fatta beslut om åtminstone en gruva.
Gruvan i Kallak ska producera järnmalm. Kanske inte de sällsynta och nästan mystiska mineral det pratas så mycket om i samband med den gröna omställningen. Men trots att Sverige är exportör av järn och järnmalm importerar Europa. Det kommer att behövas fler järnmalmsgruvor i EU. Och i Sverige.
Inte grönt ljus
Thorwaldsson gjorde en stor poäng av att dagens beslut inte är grönt ljus för en gruva i Kallak. Innan den första sprängsalvan kan skjutas återstår både miljöprövning och frågan om markanvisning. Ska vi tro näringsministern har bolaget bakom gruvplanerna kanske kommit halvvägs igenom tillståndsbyråkratin.
Det må vara sant, men politiskt har regeringen satt ner foten. Näringsministern kan kalla det för ett förvaltningsärende, men han och regeringen har valt jobben och trovärdigheten i näringslivet framför miljörörelsen, Greta Thunberg och samerna.
Tydliga villkor
Kanske det beslut man kan förvänta sig av en socialdemokratisk regering.
Man ger tillstånd att gå vidare med gruvplanerna, men med tydliga villkor.
Gruvan ska använda så lite mark man kan och undvika att påverka renarnas vandringsvägar när det går. Man ska bygga vid tidpunkter när det stör renarna minst. Dessutom blir det gruvan som ska sätta upp stängsel och stå för kostnaderna om renar behöver transporteras förbi området med lastbil. Med mera.
Marken ska återställas
Framför allt måste marken kunna återställas den dag det är dags att stänga gruvan.
Villkoren kommer inte att lugna samebyarna i Jokkmokk. Men de representerar faktiskt ändå något nytt i gruvpolitiken. En möjlighet att ställa villkor på ett slags hållbarhet som inte bara handlar om biologisk mångfald och miljö, utan också om människor.
Om sedan dagens beslut går tillräckligt långt återstår att se. Det vi kan vara säkra på är att planerna på en gruva i Kallak fortsätter att skapa politisk strid.