Alla förlorar på nya äldrevården
Trots att de gamla svenskarna blir allt fler har vårdplatserna på landets äldreboenden blivit färre. Samhällets kostnader för äldrevården har skurits ner, både i faktiska tal och som andel av BNP.
Tanken är att de äldre ska kunna bo kvar hemma med stöd från hemtjänsten.
Det kan låta fint, men i går avslöjade Socialstyrelsen att under de senaste nio åren har hemtjänsten i snitt minskat med 1,5 timme per vecka för varje vårdtagare. Det är en minskning på 18 procent.
Så länge exempelvis maken orkar får hon eller han göra jobbet. Duscha, klä på, mata, lyfta, medicinera och vakta. När maken inte orkar längre får barnen gripa in.
Två tredjedelar av vården av de äldre sköts i dag av deras barn. Det är en jämställdhetsfråga, för det är mest döttrarna som får hjälpa till. Och det är en klassfråga, för det är mest arbetarklassen som hjälper sina föräldrar.
Den här modellen kräver alltså att man har en livskamrat i livet eller har barn.
100 000 personer tvingas i dag gå ner i arbetstid eller helt sluta jobba för att ta hand om sina gamla föräldrar, städa, vårda och hålla i myndighetskontakterna. Där har vi Fredrik Reinfeldts moderata arbetslinje i sin prydno. Att en fungerande arbetslinje kräver en fungerande välfärdspolitik har man liksom inte förstått.
För en månad sedan visade fackförbundet Kommunal i en rapport att en majoritet av de allra äldsta inte får någon offentlig omsorg över huvud taget.
Människor som är gamla och sjuka är olönsamma och i en välfärdsmodell som satts på svältkur av Moderaterna är det i stället släkten som får ta hand om åldringarna.
Förlorarna är inte bara de gamla, utan hela samhället.