Torsken fast i Bryssels nät
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har en torsk i axelremsväskan. Fick den på Berns salonger i går. Det är en klen rackare, bara en unge. Typiskt för det storskaliga fisket. Bara 30 procent av den torsk som yrkesfiskarna landar är så stor att den haft chansen att föröka sig, berättar Sportfiskarna på baksidan av min pappersfisk. ”Torsken är liksom andra fiskar i havet närmast fredlös”, skriver de.
I Stockholms snömodd trampade aktivister från Greenpeace runt och spred flygblad med rubriken ”EU = Evig Utrotning?”. Inne på Berns stretade generaldirektören Jörgen Holmquist med argument för EU:s fiskepolitik.
– Situationen i haven är dålig, vi måste vända utvecklingen, deklarerade Holmquist ena ögonblicket.
Nästa stund försvarade han medlemsländernas uppgörelse strax före jul om fångsterna:
– Man kan inte alltid säga att rådet har fel, de har gjort en politisk sammanvägning av olika faktorer.
Samma kompromiss kallade Världsnaturfonden i december ”en dödsdom för Nordsjötorsken”. Kommissionen fick storstryk av länder som Spanien och Frankrike, och lyckades inte driva igenom sitt förslag om minskade kvoter.
EU:s nya förordning om fisket är dekorerad med fagra mål om hållbar utveckling och försiktighet med livet i havet.
Praktiken är en annan.
När Jörgen Holmquist den 27 januari avfärdade de svenska planerna på ett tillfälligt fiskestopp hänvisade han till de nya reglerna. Men om försiktighetsprincipen hade kommissionen då inget att säga. Brevet från Bryssel proklamerade kort att åtgärderna stred mot EU:s mål och ”inte torde ha någon betydelse för beståndens bevarande”.
På seminariet i går hävdade Jörgen Holmquist att kommissionen tagit hänsyn till försiktighetsprincipen, men tolkar de vetenskapliga råden som att fisket kan fortsätta. Han öppnade i stället en aning för ”tekniska åtgärder”, som bättre fiskenät. Det var ett steg framåt från kommissionären Franz Fischlers kategoriska nej till nationella initiativ i Ekots lördagsintervju nyligen. Några löften ville dock inte Holmquist ge.
Kommissionens motvilja mot kraftfulla nationella åtgärder är förvånande. Sverige har skärpt miljöbestämmelser trots att det hindrar den inre marknaden. Det har EU-kommissionen gått med på. Varför kan inte fiskereglerna vara minimikrav, som tillåter länderna att gå längre?
– Skulle man tillåta stora avvikelser finns det stora risker att alla till slut går sin egen väg, förklarade Jörgen Holmquist i går.
Det är ett märkligt synsätt. EU:s miljöpolitik har inte blivit skröpligare för att enskilda länder går före. Tvärtom.
Något är ruttet med fiskereglerna. Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist tog inte strid för ett stopp i EG-domstolen. Desto viktigare att hon slåss för de alternativa förslagen och för en genomgripande förändring av EU:s politik.
Under tiden tar jag hem min pappersfisk till barnen och sätter upp den på väggen. Om några år kanske verkliga torskar är en raritet.