Växande konflikt i eurons skugga

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När finanskrisen slog till var det regeringarna som hjälpte till att rädda världsekonomin. Nu är det regeringarna som är problemet, skriver brittiska The Economist.

Inte så att de politiska ledarna omedelbart ska dra in alla subventioner eller, mot bakgrunden av flera EU-länders ihåliga statsfinanser, dra slutsatsen att alla underskott är farliga.

Problemet, hävdar tidningen, är att så få länder på ett trovärdigt sätt kan förklara hur de ska lösa sina problem på ett varaktigt sätt. Det, å andra sidan, bör inte vara särskilt svårt att förstå. De åtgärder som förväntas, eller krävs, är nästan uteslutande hårdföra åtstramningar. Program som väcker väljares motstånd och vrede, särskilt i ett läge när det är en marknadskollaps skulder som ska betalas, och i synnerhet när denna marknadskollaps är en konsekvens av bankirers och andra finansaktörers lättsinne och girighet. Att regeringar då tvekar har med ren självbevarelsedrift att göra.

Denna tvekan behöver inte nödvändigtvis bero på ett motstånd mot att staten ska städa upp efter marknadens misslyckande, men ofta eller alltid på regerande politikers rädsla för att röstas bort från taburetterna.

När EU:s ledare i förra veckan gav Grekland oreservat politiskt och moraliskt stöd betydde det ingenting annat än att de kommer att se till att Giorgos Papandreou verkligen genomför sitt åtgärdspaket – med skattehöjningar, nedskärningar och pensionsförsämringar. Och att det påbörjas snabbt.

De möten som de 16 euroländernas och samtliga 27 EU-ländernas finansministrar håller i dagarna ger kanske den pressade grekiske premiärministern en liten tidsfrist. Grekland står inför ett hotande finansiellt sammanbrott och fler länder ligger riktigt illa till. Spanien till exempel dras med ett budgetunderskott på över 11 procent och har en arbetslöshet på nästan 20 procent. Om euron ska överleva på sikt måste dessa länders ekonomi, med ett brutalt begrepp, saneras. Samtidigt som ländernas ledare vill bevara medborgarnas och sina väljares förtroende. Här finns en konflikt som vi definitivt inte sett slutet på.