ÅSIKT

Det börjar med att han kallar dig äcklig

Våga se psykisk misshandel

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
LEDARE

Deras relation inleddes med himlastormande uppvaktning, på ett sätt som Fia aldrig upplevt förut.

Ingen var som hon, sa han. Så fin, så sexig, så klok, så ljuvlig. Fia hade aldrig varit så kär. De flyttade ihop.

Första stöten kom i form av svartsjuka. “Alla såg ju att han flirtade med dig, varför stod du kvar?”. Hon skyndade sig att be om ursäkt. Han började visa en lättirriterad sida som hon inte sett förut. Relationen blev gradvis till en försiktig balansgång. Det fanns så mycket som kunde göra honom arg.

Fia balanserade vidare, hoppades komma tillbaka till det himlastormande tillståndet. Då och då lyste solen mot henne. Men däremellan blev det allt hårdare i tongångarna. Han hade så många synpunkter. På hennes vänner, hennes föräldrar. Hon var slarvig, lämnade spaghetti i vasken. Hon kunde inte göra något rätt på jobbet. Hon var en rätt misslyckad typ. Förstod hon inte att de skrattade åt henne? Varför lät hon så mycket när hon åt? Det var äckligt. Han kallade henne äcklig.

Börjar sällan med en blåtira

Fia drog sig undan. Han blev ju så irriterad när hon träffade vännerna, och kunde ringa flera gånger under en kompisträff. Om hon bara gjorde rätt, så skulle allt bli bra. Föräldrarna var oroliga, men Fia blev allt svårare att få kontakt med. Hon blev tystare.

Hon var som en knarkare, som fått den första fixen av stormförälskelse, och kämpade för att få den igen. När det första slaget kom, så grät han och bad om ursäkt. Berättade om pappan som slog under uppväxten. Fia förlät.

Allt var vackert igen ett tag. Sedan kom nästa slag.

Just nu kämpar min vän för att få Fia att en gång för alla lämna mannen. Han gråter, säger att han har sökt hjälp. Att han har insett att han gjort fel. Avtrycket i Fia sitter så hårt, det är som att min vän försöker nå fram till en missbrukare. Fia gråter, vill hjälpa honom, kan tänka sig att ses och prata.

I filmer är ofta det första tecknet på misshandel en blåtira, som hjälpligt sminkas över. Men det börjar sällan där.

18 procent av de som utsatts för misshandel under 2016 anger att gärningspersonen var närstående, i den Nationella trygghetsundersökningen. Det är stor skillnad mellan könen. Att gärningspersonen är en närstående gäller för kvinnor i 40 procent av händelserna, motsvarande andel för män är 3 procent.

Syftet är att bryta ner

Av dem som utsatts för fysiskt våld blev närmare 85 procent även utsatta för psykiskt våld, enligt Brås nationella kartläggning av brott i nära relationer. Det hänger ihop. Systematiska kränkningar i syfte att bryta ner, att inskränka en människas frihet. I en svensk studie rörande våldsutsatta kvinnor hade 12 av 14 tydliga posttraumatiska stressymtom. Vi frågar oss hur någon kan stanna i en relation där partnern slår. Svaret är att det onormala långsamt blir normalt.

Det är dags att införa nya brott som bättre täcker in psykisk misshandel. Eftersom människor så ofta kommunicerar digitalt finns en bra källa till bevis. Riktade stödinsatser gör skillnad, men också satsningar på information, i allt från skolor till vården till föreningsverksamhet. Vi måste alla bli medvetna om varningstecknen.

Partnern går fort fram, rusar in i relationen, är kontrollerande och inte sällan svartsjuk. Din vän är frånvarande. Verkar disträ. Försvinner ur det sociala livet, blir allt svårare att få kontakt med.

Kanske är din vän i fara. Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Fotnot: Fias namn är fingerat.

avPernilla Ericson