Vinst gör moderater blinda för förtryck

Vem bryr sig om hbtq-personer bara företagen får härja fritt?

Moderaterna är blinda inför det auktoritära hotet från Sverigedemokraterna. Det verkar även Benjamin Dousa, ordförande för Moderata Ungdomsförbundet, MUF, vara som hyllar Polen trots landets förtryck av hbtq-personer och insträkningar i bland annat yttrandefriheten.

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa har varit i Polen och sett ljuset. ”Få andra städer i världen demonstrerar bättre hur frihet och marknadsekonomi trumfar socialism och förtryck än Warsawa”, skriver han. Pliktskyldigt lägger han, så långt ned i texten som möjligt, till att Polen nu ”riskerar låta kärleken till det egna landet rättfärdiga ökad kontroll”. Alltså högernationalistiska partiet Lag och Rättvisas ingrepp i fri media, oberoende domstolar, med mera med mera.

Till exempel är det numera straffbart att som journalist över huvud taget nämna polska brott begångna under förintelsen. Nämns ordet ”polska dödsläger” kan man få upp till tre års fängelse. Staten har också gått in för att kontrollera civilsamhällets olika organisationer hårdare. Det är i sak att avskaffa föreningsfriheten. I dagarna kom nyheten att en tredjedel av Polen deklarerats som ”hbtq-fri zon”. Röster inifrån landet är rädda för att hatet ska eskalera till situationen som rådde under nazisttiden.

Men vad gör väl allt det här om Warsawa samtidigt kan bygga skyskrapor och riva Stalin-monument?

Förtryck är inte bara Sovjet

Så gör Benjamin Dousas illiberala hållning att han blir lika enögd inför Polen som Moderaterna på hemmaplan blir blinda inför Sverigedemokraterna. Vad gör väl förtryck av enskilda och hot mot fria rättigheter om man kan garantera vinstmaximering och fritt företagande?

I Dousas historiebeskrivning kan sant förtryck bara utövas av sovjetkommunister. Lyckligtvis är kommunisterna alltid ödesbestämda att krossas under det fria näringslivet, som sveper in över historien som en änglakör för att frigöra mänskligheten till arbetslinjen. När det väl är gjort, så som nu skett i Polens fall enligt Dousa, är allt klappat och klart.

Att just ta Polen som exempel för det segrande företagandet klingar inte bara illa ur dagens perspektiv – tonerna ekar dessutom falskt om man har minsta förståelse för hur sovjetdiktaturen i landet faktiskt krossades. Visst var det förtrycket man slogs emot, men det största motståndet mot regimen kom från fackföreningarna. De krävde demokrati och löner man kunde leva på. Vad fackföreningsrörelsen Solidaritet lyckades med i Polen under 80-talet saknade motstycke i övriga sovjetrepubliker. Och man segrade. Men det var fackens seger, inte näringslivets – även om de också kunde skörda frukterna.

Högerextrem nationalism

Lönerna i Polen ligger fortfarande långt under det europeiska genomsnittet. Senast förra året gick en halv miljon lärare ut i strejk för att bland annat kräva mer än ynkliga 4 400 kronor i månaden. Det är förresten samma lärare som numera inte får undervisa fritt om förintelsen för sina elever – däremot ska de fostra barnen till patriotism.

Med åren har Solidaritet dukat under. Det har också den polska vänstern. I stället har den högerextrema och katolska nationalismen tagit över. På samma sätt som Sovjetdiktaturen koncentrerade makten och resurserna till sig själva gör den nuvarande regimen samma sak. Och det görs med näringslivets goda minne.

Marknadsekonomin kan aldrig i sig självt skapa frihet. I sin ensamma och kalla form kan den bara bygga skyskrapor.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.