Har vi slutat behandla dem som människor?
Det berättas i krönikorna om när vikingakungen Knut den store beordrade tidvattnet att göra halt. Han hade placerat sin tron på stranden och krävde att havet skulle lyda honom. Men tidvattnet steg och kungen blev blöt om fötterna.
Mänsklig makt har sina begränsningar.
Historien nedtecknades av den engelske ärkediakonen Henry av Huntingdon på 1100-talet som en anekdot om visdom. Genom att demonstrera sin maktlöshet offentligt skapade kungen rimliga förväntningar hos undersåtarna.
Dagens politiker verkar sakna samma självinsikt.
Nationellt tiggeriförbud
I fredags föreslog Moderaterna ett nationellt tiggeriförbud i Sverige. Partiet har tyckt så länge men lade nu ett konkret förslag.
De har studerat de lokala försök som finns i Vellinge respektive Eskilstuna och drar slutsatsen att de inte räcker, berättade den rättspolitiske talespersonen Tomas Tobé och partisekreterare Gunnar Strömmer på en pressträff.
Vad tror Moderaterna egentligen händer om tusentals redan utsatta människor berövas sin legala försörjning? Att de börjar samla på frimärken?
Vellinges modell bygger på att man i de lokala ordningsreglerna förbjuder tiggeri på vissa platser. Men antagligen blir det inget, hittills har Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten och Kammarrätten sagt nej.
Eskilstuna vill i stället förbjuda tiggeri genom en finurlig byråkratisk process. Att tigga ska kallas ”passiv pengainsamling” och kräva en slags lokal licens som kostar pengar.
Liknar 1500-talets ”Tiggarpass”
– Det blir sannolikt mer än 100 kronor per tillfälle. Får man in i snitt 70 kronor per dag, ja då blir det nog färre som tigger, säger Jimmy Jansson (S) kommunstyrelsens ordförande till Aftonbladet.
Idén är inte helt ny, på 1500-talet användes likande "tiggarpass" som en form av reglerad fattigvård. Men att "Framtidspartiet" Socialdemokraterna sneglar på just Gustav Vasa är ändå lite otippat.
Gunnar Strömmer kallade på pressträffen Eskilstunamodellen för "att jävlas med folk" vilket han har en poäng i. Dessutom är det tveklöst ett problem att utfärda tillstånd som i praktiken gör tiggeri till en legitim form av försörjning. Det sänder dubbla signaler.
Moderaterna vill i stället ha ett betydligt enklade regelverk - att tigga för sin försörjning ska bli brottsligt. Undantaget är vid akuta situationer, som om man glömt pengar till busen hem.
Enligt förslaget ska det fortfarande vara tillåtet för organisationer, som Rädda barnen eller Moderaterna, att tigga. Men att sitta framför Konsum och be om pengar till mat ska bli ett brott.
Det kan låta handlingskraftigt men Moderaterna kommer nog snart upptäcka samma sak som Knut den store: tidvatten lyder inte utan finner nya vägar.
Vår frihet är andras frihet
För det första har vi fri rörlighet i EU, vår frihet att resa gör att även andra får samma rättigheter. Vi vet av erfarenhet att öppna gränser, fri handel och möjlighet till studier och arbete i andra länder i längden gör oss rikare.
Men friheten är ömsesidig, det går inte att förbjuda just fattiga människor att resa till Sverige utan att även vår frihet går förlorad. Om vi förbjuder tiggeri kommer fattiga människor sannolikt att komma hit i alla fall men arbeta med annat, som gatumusikanter, försäljare av småsaker eller i grå sektorer av ekonomin. Alla måste trots allt äta.
Vissa löper förmodligen risk att drivas ut i verksamheter som droghandel, prostitution eller småkriminalitet som villainbrott. Blir vi verkligen tryggare av det?
Polisen klarar inte den nuvarande nivån på brottsligheten. Vad tror Moderaterna egentligen händer om tusentals redan utsatta människor berövas sin legala försörjning? Att de börjar samla på frimärken?
Fattigdom är problemet
För det andra gör ett förbud ingenting åt grundproblemet, nämligen fattigdomen.
Dagens tiggare är till stor del romer från Rumänien och Bulgarien, en grupp som varit förföljd och förtryckt i Europa under hundratals år. Nu sitter de utanför varje affär, varje Systembolag, varje tågstation och ber om pengar. I det offentliga samtalet är det som om tiggarna har avhumaniserats. Vi ser dem knappt längre som personer, vi minns inte deras ansikten och hör inte deras röster.
Det är ledsamt eftersom förmågan att se sig själv i andra är en - om uttrycket tillåts - väldigt viktig svensk värdering.
Om vi i stället utgår ifrån att det handlar om medmänniskor finns en uppenbar intressekonflikt. Tiggarnas intresse är att få äta sig mätta medan folk i allmänhet helt vill slippa störas av tiggare i gatubilden. Och det är då inte självklart att rätten att slippa se tiggare är mer skyddsvärd än deras möjlighet att äta sig mätta.
Kom med psykiatrireformen
Mellan 1847 och 1964 var tiggeri förbjudet i Sverige. När den så kallade Lösdriverilagen avskaffades var det för att välfärdsstatens framväxt löst fattigdomen på politisk väg. I min barndoms Göteborg under 70- och 80-talen såg jag aldrig några tiggare. Men 1995, med psykiatrireformen, var de tillbaka på gatorna igen. Och med den fria rörligheten har Sydösteuropas fattiga dykt upp även vid vår tröskel.
Finns det då någon väg tillbaka?
Svaret är nej. Inte om vi vill undvika Storbritanniens väg som lämnar Europa för att kunna stänga gränsen. Så länge vi vill kunna resa, arbeta och göra affärer i ett gränslöst Europa kommer människor även att söka lyckan här.
Men det finns en väg framåt som ingen pratar om.
För femtio år sedan var det inte fler ordningsvakter utan social ingenjörskonst som gjorde att tiggeriet försvann. Det var sociala program för utbildning, arbete och bostäder som lyfta människor ur fattigdom och politiker som trodde att även utsatta kunde lyfta sig själva om man gav dem möjligheten.
Det säger något om kvaliteten på vårt offentliga samtal att det enda som genom historien bevisligen har fungerat inte ens är ett alternativ.
LEDARE: Tiggarna är ingen