Paraden säger nej till hatet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Idag tar Prideparaden över Stockholms innerstad. En sprakande och glittrande manifestation för alla människors rätt att vara sig själva som brukar kallas Sveriges största turistattraktion. När paraden, som går från Humlegården till Tantolunden, möter folkhavet längs Hornsgatan är lyckan total.

Så är det inte i alla länder. På många håll upplevs Prideparaden fortfarande mer som en provokation än en folkfest.

Årets parad i Moskva slogs brutalt ned av polisen, samma dag som Eurovision Song Contest gick av stapeln. I våras blev RFSL:s ordförande Sören Juvas misshandlad i Moldavien, när han var där för att fira Pride. I Lettland var reaktionära politiker nära att lyckas förbjuda årets Prideparad. Den räddades av domstolen i Riga 24 timmar innan avmarsch.

I Sverige klagar reaktionära krafter på att pridefirarna apar sig och tar över stan. I Litauen har parlamentet antagit en lag som förbjuder positiv information om homo- och bisexualitet till unga. Jag får mejl om att Litauens lag borde införas även i Sverige.

Årets Pridefestival har temat hetero. Det är ett effektivt sätt att sätta diskrimineringens mekanismer i blickfånget.

Antagandet att alla alltid är hetero – håller sig inom de förväntade ramarna för könen – hindrar många människor att leva sina liv i frihet och säkerhet.

Den svenska utvecklingen går framåt. Under 2000-talet har vi fått lagar om homoadoptioner och lesbiskas rätt till assisterad befruktning. Från den 1 maj har vi en könsneutral äktenskapslag. Hbt-rörel-sen har kämpat hårt och haft framgång.

Med heteronormen sitter fortfarande djupt. Ett av de värsta bevisen för det är att personer som korrigerar sitt kön enligt lagen ska tvångskastreras. Vi har alltså tvångskastreringar i Sverige 2009!

Inom hbt-rörelsen får transfrågorna allt mer uppmärksamhet. Det finns en växande medvetenhet om att vårt samhälles benhårda uppdelning i kön, att män ska vara kvinnor och män ska vara män, skapar diskriminering av hbt-personer. När män älskar män och kvinnor ligger med kvinnor hotas heteronormens själva grund: avgrunden mellan könen.

Socialministern, kristdemokraternas Göran Hägglund, gör vad han kan för att upprätthålla heteronormen. Han gör sig till tolk för ”verklighetens folk”, förlöjligar genusmedveten pedagogik på dagis och nedvärderar ständigt regnbågsfamiljer. För det fick han årets Rosa tistel, Pridefestivalens skämsutmärkelse, av RFSL Stockholm.

”Vi är verklighetens folk. Vi kräver att få leva i en verklighet utan fördomar och förtryck”, sa Stockholm Prides vice ordförande Anna Fock när Pridefestivalen invigdes i måndags. Publiken jublade.

Samma dag presenterade Folkhälsoinstitutet alarmerande statistik om hur unga homo- och bisexuella, mellan 16 och 29, mår.

Var fjärde tjej och var tionde kille har försökt ta livet av sig. Risken för psykisk ohälsa, stress, svår ängslan, oro, ångest och självmordstankar är fördubblad eller tredubblad. Unga homo- och bisexuella saknar oftare någon att anförtro sig åt. De utsätts betydligt oftare än heterosexuella för hot och våld.

Hatbrotten mot hbt-personer är heteronormens yttersta konsekvens. Prideparaden säger nej till hatet, medan socialministerns tal om ”verklighetens folk” underblåser det.

Hbt-rörelsens kamp för människovärdet måste pågå länge än, även i Sverige.