Persson ska låta andra lösa kriser
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den parlamentariska försvarsberedningen vill ge Sverige en nationell, sammanhållen krisorganisation med makt och befogenheter att leda statens arbete vid allvarliga kriser.
I morgon presenterar beredningen sin rapport på Folk och Försvars säkerhetspolitiska konferens i Sälen. Det blir ytterligare en rapport som underkänner Sveriges nuvarande krishanteringsförmåga och statsminister Göran Perssons modell för krisledning. Kritiken gäller även den nya enhet i statsrådsberedningen som statsministern föreslog så sent som i höstas.
Den enheten är för svag enligt försvarsberedningen. Ett faktum som verkar stå klart för alla utom regeringen själv. Göran Persson har inte velat ge någon organisation en övergripande rätt att i skarpa lägen fatta beslut om krisinsatser.
Den makten och kontrollen ska enligt honom enbart ligga hos statsministern och rege-ringen. Erfarenheterna från tsunamikatastrofen visar att det inte fungerar. Terrordåden i USA 2001 och senare i London och Rom har rest frågan hur Sverige skulle ha klarat motsvarande attacker.
Fortfarande finns ett politiskt motstånd mot att använda militära resurser under polisens ledning vid terrorangrepp, något som framstår som alltmer naivt.
Vi verkar ännu inte ha lärt mycket ens av morden på Olof Palme och Anna Lindh.
Det är inte första gången som försvarsberedningen föreslår en ny, central krishanteringsorganisation. Redan för flera år sedan var beredningen med stor majoritet enig om att en sådan enhet behövs. Även inom regeringen fanns uppslutning för förslaget. Statsministern och dåvarande samordningsminister Pär Nuder sade dock nej. Trots katastrofkommissionens hårda dom i höstas över statsministerns oförmåga att uppfylla sitt ansvar vid tsunamikatastrofen, har Göran Persson fortfarande inte velat delegera krisledningsmakten.
Ett argument mot en samordningsmyndighet är att alla svenska myndigheter är självständiga. Statsråden får inte ägna sig åt myndighetsutövning och en myndighet kan inte bestämma över en annan. En övergripande krismyndighet kan komma att skapa revirstrider.
Det må finnas vissa lagenliga och praktiska problem. De går att lösa. Vill Göran Persson få svenska folkets förtroende för att han – som han sagt – är beredd att ta sitt ansvar för rege-ringens misstag vid flodvågskatastrofen genom att förbättra krishanteringen, får han denna gång lyssna på försvarsberedningen. Det är dags att lämna över krisledningen. Sverige behöver som många andra länder en krisenhet som har ansvar och befogenhet att fatta beslut, samordna och leda insatser vid kriser, katastrofer och terrorattacker.
Det innebär inte, och kan inte innebära, att det politiska ansvaret ställs åt sidan. Regeringen styr riket enligt Regeringsformen. Det gör den alltid. Det naturliga är ändå att en krisorganisation, åtminstone under ett första dygn, får mandat att sätta myndigheter och räddningsinsatser på fötter och samordna arbetet vid allvarliga kriser, innan regeringen hinner sammankallas. Det handlar inte om makt, utan om medborgarnas och landets säkerhet.