Pigavdrag handlar egentligen om män som inte vill ta ansvar för hemarbete.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I förra veckan kunde vi läsa i tidningarna att flera ministrar har anlitat städhjälp i sina hem. Syftet med sådana nyheter är naturligtvis att visa att inte ens socialdemokrater som ideologiskt förmodas vara emot pigor klarar av att sköta toppjobb utan hjälp i hemmet.

Jag kan inte förstå varför någon skulle vara upprörd över detta. Så länge ministrarna inte använder svart städhjälp stör det inte mig på något sätt att de vill köpa sig fritid. Men att konstatera att högavlönade människor med ett pressat schema väljer att köpa hushållstjänster för en del av sina pengar är en sak. Att göra människors hushållssysslor till en statlig angelägenhet som ska understödjas med subventioner är en helt annan.

För mig handlar förslaget om pigavdrag egentligen om män som inte vill ta ansvar för hemarbete.

Vi är förhoppningsvis på väg mot ett samhälle där kvinnors förvärvsarbete är lika viktigt som männens. Det betyder att män i karriären inte längre kan räkna med att deras fruar finns till hands och ordnar vardagslivet åt dem så att de helhjärtat kan ägna sig åt jobbet.

I ett mer jämställt samhälle ställs det krav på att männen ska ta sitt ansvar för hemmet. När kvinnor inte längre ställer upp på att sköta markservicen hemma kräver karriärmänniskorna att staten ska gå in och ersätta andra kvinnor för att serva dem.

Problemet är att subventionen aldrig kommer att bli så hög att en ensamstående mamma, som verkligen skulle behöva städhjälp, kommer att köpa det i någon nämnvärd omfattning. Men hon skulle få vara med och betala subventionen till dem som har råd att utnyttja den.

Det är inte förvånande att frågan om subventionerad hemhjälp främst drivs från borgerligt håll.

Moderaternas försök att framställa sin politik som ny och modern framstår som löjeväckande när man tittar på dem med jämställdhetsglasögon. När samhällsdebatten handlar om hur vi ska underlätta för män och kvinnor att förena arbetsliv och familjeliv lägger moderaterna stenar på vägen genom förslagen om vårdnadsbidrag, förkortad föräldraledighet och avskaffande av pappamånader.

Vårdnadsbidraget vill moderaterna ge till familjer med barn i åldern 1 till 3 år som inte utnyttjar kommunal barnomsorg. Det är svårt att tänka sig att många män skulle stanna hemma för så lite pengar. Däremot är det tänkbart att det kan få en del kvinnor att falla in i den traditionella könsrollen och ägna några fler år åt barnen.

Att det blir mycket svårt att komma tillbaks på arbetsmarknaden efter att ha varit borta i många år med flera barn bekymrar inte moderaterna.

Inte heller oroar de sig för vad ett sådant bidrag skulle göra för alla unga kvinnors ställning på arbetsmarknaden. För vilken arbetsgivare skulle våga satsa på en kvinna innan det har visat sig om hon är en sådan som lämnar arbete i 5 till 10 år när hon får barn?

I stället för att försöka stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och mäns i hemmet genom fler pappamånader i föräldraförsäkringen vill moderaterna ta bort de två pappamånader som finns. Moderaternas familjepolitik är ingenting annat än ett nostalgiskt försök att återskapa ett samhälle där en kvinnas främsta uppgift är att vara maka och mor. För kvinnor som satsar på och lyckas nå de högre yrkespositionerna ges dock en möjlighet att förena familj och karriär. De kan låta staten subventionera hemhjälpen.

I andra sammanhang brukar bidragsberoende och att staten ordnar allt vara borgerliga skällsord men när bidragen och de statliga stöden är ämnade att ge männen sina hemmafruar och pigor är de tydligen helt okej.

Emine Onatli (ledare@aftonbladet.se)