Valutafond döljer inte EMU:s svaghet
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skapa en europeisk valutafond. Det var tanken i en artikel i tidskriften The Economist nyligen av de båda ekonom-erna Thomas Mayer och Daniel Gros.
Nu har denna tanke förvandlats till ett EU-förslag genom den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, med försiktigt stöd av förbundskansler Angela Merkel. Liknande tongångar har hörts från Frankrike.
En Europafond – med Internation-ella valutafonden, IMF, som förebild – byggs inte upp i en handvändning. Det krävs förhandlingar om och genomgripande förändringar av nuvarande regler och överenskommelser.
Sannolikt måste en revidering av det inte ens kvartalsgamla Lissabon-fördraget till. Men i en framtid skulle, så är det tänkt, en fond användas vid liknande svåra ekonomiska problem som ett antal av EU:s medlemsländer, i synnerhet Grekland där läget är akut, just nu står inför.
Frågan är bara om en sådan fond är lösningen på kommande problem eller om risken finns att den i stället blir en del av problemen.
De regelverk som nu omgärdar EMU har brustit. Konvergenskriterierna är ett minne blott. Stabiliseringspakten, som skulle hålla underskott och statsskuld på rimliga nivåer, är i praktiken satt ur spel. Samma öde drabbar bestämmelsen om att varje land ensamt måste klara ut sina ekonomiska svårigheter när Tyskland och Frankrike, och kanske fler, inom kort aktivt går in för att förhindra en grekisk kollaps.
Samtliga dessa ramverk är klara och tydliga och försedda med sanktioner mot de länder som bryter mot dem. Det har inte hjälpt. Angela Merkel, liksom bland flera andra den svenske
finansministern Anders Borg, efterlyser nu hårdare sanktionsmöjligheter, inte minst som förutsättning för en europeisk valutafond.
Eurozonen spänner över länder med stora olikheter i utveckling av BNP, näringar, sociala förhållanden och förmåga att parera konjunktursvängningar och globala finansiella kriser. De binds samman av gemensam penningpolitik och styrräntesatser, men har frihet-en att själva utforma sin finanspolitik, i vissa fall uppenbarligen till att bygga upp skuldberg och underfinansiera budgetar. De utnyttjar helt enkelt ett kryphål i eurosystemet som få eller ingen vill täppa till.
En valutafond lär inte ändra på det – hur hårda sanktionerna än blir.