Allemansrätten (s) måste vara global
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var annat på August Palms tid. När skräddarmästaren 1881 höll sitt legendariska föredrag ”Hvad vilja socialdemokraterna?” fanns ingen begränsning av talartiden. De 130 som sökt sig till Hotell Stockholm i Malmö skulle få full valuta för de 20 öre de betalt i inträde.
Tre ledande socialdemokrater hade tuffare villkor när de i lördags skulle svara på samma fråga. Sju minuter var fick de på sig. Därmed blev inläggen på seminariet i ABF Stockholms Zätasal med nödvändighet mer stolpar än programförklaringar.
Thomas Östros hann ändå efterlysa en strategi för att möta det anonyma pensionssparande som flyttar miljarder fram och tillbaka mellan länder på ett ögonblick. För Östros är EU en motkraft till det globala kapitalet och euron en chans för den svenska välfärdsmodellen:
– EMU skapar den trygghet vi behöver för att också kunna vara annorlunda.
Anna Lindh drog en lans för internationell solidaritet, hållbar utveckling och kvinnors rättigheter:
– Vi har talat mycket om löneskillnader mellan män och kvinnor. Men vi måste också tala om den sexualisering som går allt längre ner i åldrarna, om det förtryck av tjejer som det innebär.
Lars Engqvist bröt mot utfrågarnas norm och använde några extra minuter till ett lågmält men intensivt lovtal till politiska visioner. Det blev tyst bland de tvåhundra åhörarna när han beskrev utjämningen av männi-skors livsvillkor som grundläggande för socialdemokratins legitimitet. I Ernst Wigforss anda vill Lars Engqvist arbeta med provisoriska utopier, mål på kortare sikt än partiprograms stolta principer.
– Socialdemokratins uppgift är att förverkliga allemansrätten på välfärdspolitikens och kulturpolitikens område, formulerade Eng-qvist budskapet.
Den visionen bär långt. Det finns en djupt rotad föreställning i Sverige om allas rätt till sjukvård och en bra skola. Hälsa och kunskap ska inte hänga på en stinn plånbok. Den generella välfärden behöver försvaras och utvecklas. Ännu finns alltför många stängsel som håller lågavlönade och invandrare utanför.
Ett av socialdemokratins problem är att visionerna hittills i huvudsak fått nationella uttryck. De har inte förenats med tillräckligt skarpa förslag för global rättvisa och en europeisk välfärdspolitik. Visionen om allemansrätten krockar med den starka globala kapitalism som driver fram avregleringar och privatisering inom WTO och EU. Bankerna i New York och Washington pressar u-länderna till marknadslösningar som ofta missgynnar de fattigaste.
Dagens unga engagemang har stora likheter med arbetarrörelsens traditionella internationalism. Ändå har inte socialdemokratin funnit en gemensam plattform med de nya sociala rörelser som kritiserar den starkes rätt i världsekonomin. Därtill kommer den kritik mot regeringens Irakpolitik som också märktes på lördagens seminarium.
ABF Stockholms och Palmecentrets berömvärda initiativ i idédebatten bör följas av fler.
Hur vill socialdemokratin göra allemansrätten global?