Löfvens motsats ska leda Norge till vänster
Om ett par veckor ska socialdemokraterna i Norge välja ny partiledare. Jens Stoltenberg har efter tolv år på posten blivit generalsekreterare i Nato.
”Det finns bara två av oss och det är vi” – skulle säkert Stefan Löfven vilja sjunga i duett med Arbeiderpartiets nyblivna partiledare.
Under de senaste 100 åren har socialdemokratin i både Norge och Sverige dominerat sina länder. Banden mellan LO och socialdemokratin har varit starka. Under senare tid har båda partierna behövt dela med sig av makten för att behålla sitt inflytande.
Aftonbladets ledarredaktion har fått chansen att träffa den blivande ledaren för Arbeider-partiet när han besökte Sverige för att tala på Global utmanings årsmöte. I vissa avseenden är han Stefan Löfvens absoluta motpol.
Jonas Gahr Støre, som han heter, växte upp i Oslos motsvarighet till Östermalm. Pappan var skeppsmäklare – finns inget finare än det i Norge. Han har gått i förstklassiga skolor – i Paris, London och Boston. Partimedlem blev han först vid 35 års ålder.
Men den socialdemokratiska framtidsvision som han målar upp ligger snarare till vänster om Stefan Löfvens.
Den högervridning av politiken som startade under slutet av 1970-talet har inte bara ökat inkomst- och förmögenhetsskillnader. Omställningsförmågan i ekonomierna har dessutom försämrats på grund av detta. Det nyliberala projektet har nu nått vägs ände och världen trängtar efter något nytt.
Socialdemokratin kan vara svaret. Men då får den inte vara nostalgiskt tillbakablickande. Den måste svara på vår tids stora utmaningar – arbete, välfärd och miljö, menar Gahr Støre.
När det gäller arbetet måste de nordiska länderna stå upp för den kollektivavtalade arbetsmarknadsmodellen. Att införa minimilöner, som man gjort i Tyskland, är att ge upp, menar han. Då riskeras att lönerna pressas nedåt mot detta golv.
Sänkta lägstalöner riskerar leda till en dålig produktivitetsutveckling. Med hyggliga löner behöver arbetsgivarna investera i sina anställda. Ge dem möjlighet att utvecklas och ta ett eget ansvar.
I både Sverige och Norge är resultaten i de välkända Pisa-undersökningarna inte mycket att skryta med.
Men efter några år i arbetslivet visar det sig att samma ungdomar presterar bra.
Det finns säkert flera förklaringar till det. Men en delförklaring är att det i Norge och Sverige inte finns någon stor lågproduktiv låglönesektor där arbetstagare används som slit-och-slängprodukter. Välfärdspolitiken är nästa viktiga utmaning för socialdemokratin. Denna måste främja arbete.
Vi kan inte arbeta lika mycket under livets alla delar. Men välfärden får aldrig bli ett hinder för arbete. Tvärtom så behöver välfärden investera i människors produktiva förmåga.
Den tredje utmaningen som Gahr Støre ser är klimatet. Det är en ny politikdimension för socialdemokraterna och den behöver genomsyra alla andra områden. När investeringar görs – i bostäder, i transportssystem, i industrier – måste de syfta till att göra ekonomin mindre beroende av fossila bränslen.
Det finns ingen motsättning mellan tillväxt, välfärd och klimat. Senare tids utveckling har tydligt visat att en uthållig ekonomisk tillväxt bygger på jämlik fördelning och balanserad användning av naturresurser.
Allt mer pekar mot att en socialdemokratisk – men klimatanpassad – modell fortfarande är svaret på vår tids stora utmaningar.