Går C och L över till den mörka sidan?

Val 2018: Kommer mitten att hålla?

I torsdags höll Liberalerna i Uppsala medlemsmöte för att diskutera en framtida koalition med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i kommunen.
– Nu har vi ett mittenstyre i Uppsala med starkt liberalt inflytande. Det blev ett tydligt ja, sa gruppledaren Mohamad Hassan efteråt till Upsala nya tidning.

Beslutet togs utan votering. Därmed spricker Alliansen i Uppsala och om inte Vänsterpartiet väljer att släppa fram Moderaternas kandidat till kommunstyrelseordförande kommer Sveriges fjärde största stad att ledas av en mittenkoalition.

Rädsla, ilska, hat är vägen dit

Mohamad Hassan är en av många liberala politiker runt om i landet som efter valet gör upp över blockgränsen. I rikdagen verkar läget mer låst men grundfrågan är den samma överallt: står C och L fast vid att stoppa SD från inflytande eller inte?

Det finns naturligtvis en lockelse hos den mörka sidan, det vet alla som sett Star Wars. "Rädsla är första steget till ilska, ilska leder till hat, hat leder till lidande. Jag känner att det finns mycket rädsla inom dig." säger Yoda i Star Wars: Det mörka hotet.

Rädsla, ilska, hat är livsfarliga politiska verktyg, ändå är det där den moderna högerpopulismen ständigt är och rotar - både på nätet och utanför. SD:s retorik vädjar ständigt till våra lägsta instinkter.

Centerpartiet och Liberalerna kommer att behöva bestämma sig för vilken strid som är viktigast att ta.

Håller mitten?

Detta ser naturligtvis de borgerliga politikerna, samtidigt är det svårt att bortse från att Alliansen och SD tillsammans skulle ha majoritet både i riksdagen och i många kommuner och landsting. Viljan till makt kan få människor att gå mycket långt. Kommer mitten att hålla?

Trycket från de som vill se ett blåbrunt regeringsunderlag är också stark. "Det främsta vallöftet från C, L, KD och M var att verka för en M-ledd regering. Svik inte nu." skrev exempelvis PM Nilsson på Dagens industri i veckan.

Men en "M-ledd regering" kräver aktivt stöd från Sverigedemokraterna i alla viktigare voteringar.

– Som läget är i dag skulle jag inte trycka på något annat än röd knapp, sa Jimmie Åkesson efter torsdagens talmansrunda. "Röd knapp" betyder nej. Åkesson kräver politiskt inflytande för att släppa fram Ulf Kristersson och vill helst ha bort både Centerpartiet och Liberalerna från en sådan regering.

C och L hade goda skäl

Centern och Liberalerna gick till val på att stoppa SD av goda skäl. Partiet är anti-liberalt, nationalistiskt och auktoritärt. Företrädarna avslöjas återkommande med rasism och under valrörelsen avslöjades nya ex-nazister bland kandidaterna nästan varje dag. Ett blåbrunt regeringsunderslag skulle i praktiken ge Sverigedemokraterna inflytande över alla politikområden eftersom deras stöd krävs för att få igenom budgeten. Det vore förödande för de som vill se ett liberalt, jämställt, öppet och modernt Sverige.

Och vi ska inte hysa några illusioner om hur stor skada populister kan göra om de för makt. På samma sätt som Donald Trump och Viktor Orban förändrar sina länder i illiberal riktning så skulle Jimmie Åkesson försöka göra det.

"Så det är så här friheten dör, till dånande applåder" som senator Padmé Amidala säger i Star Wars: Mörkrets hämnd när kansler Palpatine inför en jublande senat utropar grundandet av det onda imperiet.

Inled samtal i mitten

Egentligen ser vi konturerna av en ny dynamik i politiken, partilandskapets kontinentalplattor är i rörelse och Mohamad Hassan i Uppsala spelar skickligt efter de nya reglerna. Huvudkonflikten politiskt står mellan ett rödgrönt block och ett konservativt med SD, M och KD medan Centern och Liberalerna fungerar som vågmästare.
Förhoppningsvis har nu Alliansen insett att Socialdemokraterna inte kommer att vara något stödparti. Iden är lika befängd som att Moderaterna skulle vara stödparti åt de rödgröna, som Johannes Klenell, Tf Kulturredaktör på tidningen Arbetet har påpekat. Därmed kan nästa fas i regeringsbildningen påbörjas.

Såvida inte Jimmie Åkesson helt byter fot och bestämmer sig för att bli dörrmatta kan tanken på en Alliansregering avskrivas. Inför nästa talmansrunda på tisdag borde partierna därför inleda riktiga sonderingar över blockgränsen.

Mycket gemensamt

Rent sakpolitiskt finns det mycket gemensamt mellan riksdagens liberaler och den rödgröna regeringen. I viktiga framtidsfrågor som klimatet och jämställdhetspolitiken finns många beröringspunkter. I försvaret av det öppna samhället mot den nationalistiska och auktoritära våg som sveper genom Europa står man på samma sida. Liksom i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Samtidigt finns viktiga skillnader. Socialdemokraterna kan inte kompromissa på ett sätt som rubbar maktbalanden på arbetsmarknaden men kommer antagligen att behöva ge upp sin politik om vinstbegränsningar och motstånd mot privata alternativ i välfärden. På motsvarande sätt har Centerpartiet och Liberalerna frågor de bara måste få igenom.

En mittenregering skulle behöva ta tag i svårlösta frågor som bostadsbristen och hur man anpassar välfärdsstatens konstruktion och finansiering till en allt äldre befolkning där man i grunden har väldigt olika syn. På plussidan står naturligtvis att det skulle ge en möjlighet att lösa frågor som låst sig. Kompromisserna lär också stå sig över tid.
Centerpartiet och Liberalerna kommer att behöva bestämma sig för vilken strid som är viktigast att ta. Den mot Socialdemokraterna - eller den för det öppna och fria samhället.