Det finns inget parti för en vänsterkonservativ
I SVT:s partiledarutfrågningar har varje partiordförande fått frågor om huruvida de anser sina partier vara traditionella eller globalistiska.
Frågeställning kommer från europeiska statsvetare som menar att den fördelningspolitiska konflikten mellan vänster och höger fått sällskap av en ny dimension där socio-kulturella frågor står i konflikt med varandra. Hur ser man på jämställdhet, religionsfrihet, samkönade äktenskap, mångkultur, invandring, valfrihet, EU, traditionella könsroller och polisens maktmedel?
Dimensionen kallas GAL-TAN. ”GAL” står för grön, alternativ, liberal, ”TAN” för traditionell, auktoritär, nationalistisk. I Sverige har man kommit överens om att vi hittar miljöpartister i ena hörnet, sverigedemokrater i andra.
SVT bjuder nu inte på några överraskningar. De borgerliga partierna anser sig själva vara ungefär lika höger allihop men Annie Lööf tycker att Centerpartiet är GAL och Ebba Busch-Thor tycker att Kristdemokraterna är TAN.
Bland de rödgröna partierna är Vänsterpartiet längst till vänster, men alla är mer eller mindre GAL.
Det finns alltså – om man ska tro partiledarna – inget parti som är vänster, auktoritärt och traditionalistiskt. Men nog måste det finnas väljare som är det?
I Storbritannien tror man det. I augusti skrev den brittiska tidskriften New Statesman om bristen på ett parti för vänsterkonservativa. ”Det finns ett stort stöd för Labours ekonomiska politik med förstatliganden och omfördelning, men också för minskad invandring och tuffare tag mot kriminalitet”, skrev man i en ledartext. Tiden är mogen för ett ”rött Ukip”, anser man.
I svensk debatt påstås det ju ibland att Sverigedemokraterna är ett socialdemokratiskt parti eller till och med ett vänsterparti. Kan det vara något för en svensk vänsterkonservativ?
I Aftonbladets valkompass kan man testa var man står på höger-vänsterskalan men också hur konservativ (TAN) kontra progressiv (GAL) man är. Jag testar att svara på frågorna som om jag föreställer mig att en mycket konservativ vänsterperson skulle kunna svara.
Det blir ja till tiggeriförbud, färre flyktingar, språkkrav för medborgarskap, höjd a-kassa, ordningsbetyg i skolan, kärnkraft, förmögenhetsskatt och höjd skatt för rika. Nej till arbetskraftsinvandring, marknadshyror, fritt skolval, vinstuttag från friskolor, fler privata alternativ inom äldreomsorgen, individualiserad föräldraförsäkring, köttskatt, Nato-medlemskap och nya jobbskatteavdrag.
Då hamnar jag nästan lika långt ute till vänster som Vänsterpartiet och är nästan lika konservativ som SD. Partiet mina åsikter stämmer mest överens med är SD. Och visst, så länge vi inte pratar om ekonomi stämmer det. Enligt SVT:s sammanställning av riksdagspartiernas kandidater är Rasmus Ragnarsson den sverigedemokrat som är mest TAN och mest vänster.
Han tycker att det är ganska bra att införa en vinstbegränsning, men är emot förmögenhetsskatt och att omfördela pengar från rika till fattiga kommuner. Han vill utöka rut-avdraget, sänka inkomstskatten och har ingen åsikt om huruvida religiösa friskolor ska förbjudas, men tycker det är ganska bra att införa en vinstbegränsning för friskolor. Kanske inte ett klockrent val för en traditionalistisk vänsterperson.
Den bilden gäller i och för sig för hela Sverigedemokraterna. Partiet vill försvaga anställningstryggheten och är okej med att tidsbegränsade anställningar ska kunna staplas på varandra. De vill försvaga skyddet för sjuka, begränsa strejkrätten och SD:s skatteförslag gynnar höginkomsttagare på bekostnad av låginkomsttagare
Till slut är det där vi hamnar. Det finns ingen vänsterkonservatism i riksdagen så man måste helt enkelt välja vad som är viktigast: minskade klyftor eller ett nationellt förbud mot böneutrop.
Den som är värdekonservativ men vill ha en mer aktivistisk ekonomisk politik som står på löntagarnas sida får helt enkelt finna sig i att rösta på ett traditionellt vänsterparti, även om det råkar vara GAL.