Oppositionen – ta hem trupperna
31 OKTOBER 2010. Afghanistankriget
Om några veckor håller Nato toppmöte i Lissabon. Huvudfrågan blir det katastrofala kriget i Afghanistan. USA och Storbritannien kommer att pressa de andra krigförande länderna att rusta ännu fler soldater för transport till strider i bergen. Den svenska regeringen ställer sig i givakt för Nato och håller soldater i beredskap.
Den närmaste veckan ska den olyckligtvis upplösta rödgröna alliansen
svara på frågan om också den vill ge ytterligare stöd åt ockupationstrupperna. Kompromiss har ställts i utsikt, såväl av statsministern som av oppositionsledaren. Kan det betyda att trupperna inte börjar lämna Afghanistan nästa år? I så fall skulle Sverige avvika inte bara från Holland, Kanada och Frankrike utan också från Obama, som bestämt daterat det första, kanske symboliska, tillbakadragandet till just 2011. Den amerikanske presidenten har givit sina generaler tydligt besked: ”Vi ska inte föra några samtal om hur vi ska förändra vårt uppdrag med mindre än att vi talar om hur vi ska kan dra oss ur snabbare än 2011.” (ur Bob Woodwards bok ”Obama’s War”).
Prövar de rödgröna på allvar Reinfeldts tes om ett evigt krig, i stället för att ställa kravet att snarast frigöra Sverige från Nato-kriget?
2014 är den tidpunkt, då Kabul-konferensen (juli i år) föreställer sig att
Afghanistans lydregering ska vara mogen att ensam styra landet polisiärt och militärt och dessutom ha gjort det fritt från korruption.
Antagandena är fullkomligt orimliga. Den afghanska armén och polisen är i allt väsentligt odugliga, korrupta, infiltrerade av talibaner. Härjade av drogmissbruk och deserteringar.
Korruptionen är epidemisk och har sitt centrum hos den av västvärlden (inte av det afghanska folket) tillsatte presidenten Karzai, inblandad i såväl droghandel som finansiell svindel. Enligt FN:s korruptionsrapport betalade afghanska ansvariga ut 2,5 miljarder dollar i mutor år 2009. En fjärdedel av landets nationalprodukt.
Varje påstående att Nato och därmed Sverige skyddar demokratin är sålunda falskt och hycklande. Presidenten, hans familj och bestuckna hov, fungerar som levande dementier.
Afghanistankriget utvecklas för närvarande till svart absurd teater. Nato
ropar på snar hjälp från Ryssland: skicka era utmärkta, dödande helikoptrar, ge oss råd om hur man utrotar upprorsmän särskilt framgångsrikt; så ber Nato. De undergivna önskemålen riktas till den makt som i nio eländiga år, militärt och humanitärt, förtryckte afghanerna. Antalet döda, sårade och fördrivna afghaner brukar inte anges. Däremot dog cirka 15?000 sovjetiska militärer; tio gånger så många invalidiserades.
Gorbatjov, som ärvde kriget och tvingades göra slut på det, avvisar ett nytt ryskt krig och uppmanar Obama – också en krigets arvtagare – att dra tillbaka trupperna.
Obamas ärvda krig har redan kostat 889 miljarder dollar.
En väldig, fast betydligt lägre summa (455 miljarder dollar), har avsatts för bistånd. Kapitalet har, vid sidan av sin självklara nytta för befolkningen, också berikat en afghansk maktelit och NGO-personal. Talibaner har tagit för sig svindlande ersättningar för att skydda transporter och hjälpsändningar. Så rapporterar Afghanistan Analysts Network, troligen den mest kvalificerade nyhets- och analyskällan om kriget. Här kan man också läsa: ”Gradvis har det talibanska ledarskapet etablerat dominans i norra Afghanistan” – svenskområdet. En följd, inte främst av ockupationstruppernas svaghet, utan av att talibanerna vinner ökat stöd också hos andra än de dominerande pashtunerna. Detta pekar, som alltfler experter enas om, mot en förhandlingslösning med talibanerna. I detta diplomatiska spel måste regionens stormakter Indien och Pakistan delta. Riskerna är oerhörda men ändå att föredra framför det krig som, likt det sovjetryska, pågått i nio år. Planlöst, blodigt, sönderslitande, korrumperande.
I december ska Obama revidera USA:s krigföring. Den svenska regeringen borde kunna vänta med att pröva mobiliseringsorder till dess. Oppositionen behöver inte tveka: ta hem trupperna snarast.