Klimatstriden i EU handlar också om Indien och Kina
I morgon lägger EU-kommissionen fram sitt förslag om framtidens klimatpolitik. Kraven på Sverige lär bli höga. Enligt läckorna ska hälften av vår energi komma från förnybara källor år 2020. Det är en rejäl ökning från dagens 40 procent.
Den politiska striden har redan börjat. Regeringen har tryckt på EU-kommissionen för att minska ambitionerna. Oppositionen kritiserar försöken att vattna ur kraven.
– Jag tycker vi ska acceptera de höga mål som EU-kommissionen ställer på Sverige, säger Mona Sahlin när jag träffar henne i riksdagen.
Skälen är inte bara energisituationen här. Hon har också tagit intryck av sin resa till Indien nyligen. Där diskuterade hon förnybar energi med Rajendra Pachauri, ordförande för FN:s klimatpanel. De rika länderna måste gå före, menar Sahlin.
– Krav som skyndar på den tekniska utvecklingen gör det lättare att samarbeta med länder som Indien kring biogas, vindkraft och solceller.
Det är samma budskap som jag hörde under mitt besök i Kina före jul. EU:s lagar om bilavgaser och kemikalier driver fram bättre produkter och bildar mönster för Kina.
Men det handlar också om att lära från utvecklingen i Asien. När Kina kräver bränslesnåla bilar darrar GM och Ford. Indien är redan en ledande producent av vindkraftverk. Ska vi klara konkurrenskraften gäller det att förstå vilken teknik länderna i Asien vill ha.
Mona Sahlin berättar om sina besök på den indiska landsbygden där så många av världens fattiga lever. Barnen behöver lampor så att de kan läsa sina läxor, byarna fungerande toaletter för att förebygga sjukdomar. Behovet av energi är enormt, hur ska elektrifieringen bli hållbar?
– Befolkningen behöver el nu, då är sol, vind och biogas bra alternativ, säger Sahlin. Om man tror att kärnkraft ska lösa energiförsörjningen försenar man utvecklingen flera decennier.
Sverige borde samarbeta med Indien på många plan, menar hon. Det kan handla om arbetsmarknaden, om hur bra välfärdssystem binder ihop medelklassens och de fattigas intressen.
De nordiska länderna borde ta initiativ på energiområdet, till exempel genom att samarbeta med var sin indisk delstat kring grön teknik.
Mona Sahlins perspektiv är intressant i en energidebatt som tenderar att bli väldigt nationell. EU-förhandlingarna om den förnybara elen blir ett test på regeringens trovärdighet även globalt.
Socialdemokratin borde också utveckla sin egen politik. Thomas Östros sa nyligen i Ekot att partiet vill ”utvärdera” hur systemet med förnybara elcertifikat kan utvecklas.
De gröna certifikaten är redan en succé. När socialdemokratin nu säger ja till EU-kommissionens förslag borde den logiska följden vara att också höja ambitionerna för elcertifikaten rejält.
Varför tveka?