Flyktingkrisen blev byråkratiskt haveri
Förra året fick landets kommuner drygt 20 miljarder kronor från staten för att ta emot asylsökande och ytterligare tolv miljarder för mottagandet av nyanlända.
Pengarna - som betalas ut via Migrationsverket - behövdes. Till socialtjänstens utredningskostnader, till försörjningsstöd, till förskolan och skolan och för att kunna placera ensamkommande barn och unga.
Men det blev ändå alldeles för dyrt och det blev verkligen alldeles för krångligt.
Pengarna kommer inte
Det visar Riksrevisionen i en ny granskning.
Varken riksdag eller regering har någon klar idé om vad ersättningen ska leda till. Regeringen har bara en fragmentarisk bild av kommunernas verkliga kostnader, och att söka pengarna är inte särskilt lätt. När ärendena blev fler under hösten 2015 har Migrationsverket hamnat efter med utbetalningarna. Pengarna som staten är skyldig kommunerna har dröjt i månader, vilket direkt har slagit mot den kommunala ekonomin.
Det svällande systemet är dessutom svindyrt att administrera.
På Migrationsverket arbetar 130 personer med att hålla ordning på regler, ansökningar och utbetalningar. I kommunerna är det 490 som gör samma sak. Bara lönen för de här personerna uppskattas till drygt 300 miljoner kronor.
Skickar pappersblanketter
Hur kan det ha blivit så här?
Nu blir det nästan parodi.
Migrationsverket har givit upp alla försök att låta kommunerna skicka in ansökningarna digitalt. Alltså skickas de in på papper, med vanlig post. I fjol kom det in 180 000 ansökningar om ersättning för asylsökande. Alla på gamla hederliga pappersblanketter.
Riksrevisionen föreslår ett antal åtgärder. Bland annat att Migrationsverket ska rensa upp i byråkratin.
Ja, gör det. Nu.