Vårdkaoset har byggt ett raseri

Varslen var droppen

Regnet kändes som våta istappar på huden som det bara kan göra i december. Trots det gick tusentals i demonstrationståget genom centrala Stockholm. När vi kom fram till trappan utanför landstingshuset var fötterna bortdomnade, men allt kändes ändå varmt. Vårdpersonal av olika kategorier, anhöriga och patienter hade samlats med samma
problemformulering. Det här går inte längre. Varslen var droppen. Ni måste sluta skära ner.

Skaparna bakom Sjukvårdsuppropet har gjort många smarta saker. Dels har de fokuserat på problembilden: den verklighet sjukhuschefer och regionpolitiker målar upp är inte sann, och det vet alla på golvet. Dels har de, för enighetens skull, undvikt att formulera lösningar. Det är politikernas uppgift. Häri ligger en enorm kraft, ett raseri
uppbyggt efter år av övertid, förgörande etisk stress och kontinuerliga försämringar.

Kanske är det på väg att släppas lös. I somras publicerade DN:s ledarsida en synnerligen slapp och okunnig text om att unga läkare är bortskämda.

Sjukvårdspersonalen rasade som på signal. Därför skrevs raskt två texter med motsatt budskap. Redaktören Per Svenssons bidrag ”Nu växer vreden i välfärdens gruvor” uppmanade i princip till strejk. Svensson inkluderade även lärarna, som demonstrerat mot nedskärningar och utplånande marknadisering under föregående år, i sin analys.

Intressant nog skulle det inte dröja länge förrän ett sådant enande projekt började ta form. Välfärdsinitiativet är en förening startad av skolfolk som ämnar samla alla välfärdsyrkens protester. Lärare, poliser, sjuksköterskor, rektorer, läkare, undersköterskor kämpar egentligen med samma sak: Ökade krav, minskade resurser.

Förut pratade politikerna om att ”satsa” på välfärden. Sedan skulle den ”värnas”. Och nu ska man ”värna välfärdens kärna”.

I vår sätter sig fackförbunden vid avtalsborden. Jag kan inte sluta tänka tanken: varför går den åderdomliga skiljelinjen fortfarande mellan arbetarfack och akademikerfack? LO, TCO, SACO – varför då? Nyligen gick Läkarförbundet och LO ihop i en skarp debattartikel mot privata sjukvårdsförsäkringar – en total ödesfråga för svensk vård.

Tänk om vi gjorde så mer. Tänk om Läkarförbundet och Vårdförbundet slutade se varandra som fiender i vem som ska få mest av lönekakan. Tänk om fackföreningarna för poliser, socialarbetare, lärare och vårdpersonal gick ihop i en gemensam kamp.

Vi som är välfärden utgör över en miljon, 13 procent, av Sveriges befolkning. Det är väljarunderlag för ett eller två partier. Vi kanske inte är helt ense om alla svar. Men tänk, vad politikerna på riktigt hade tvingats att leverera, om vi gick samman. Så som vi gjorde i iskylan i december.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.