Vänstern måste våga försvara biblioteken

Få saker skrämmer despoter mer än böcker

Vad ska vi egentligen med bibliotek till?

För många svenska kommuner har frågan blivit allt svårare att svara på, inte minst när de går mot en ekonomisk kris där man måste spara på allt.
Redan förra året flaggade nästan var fjärde kommun för minskade anslag till folkbiblioteken, och efter valet i fjol har situationen blivit akut.

I värmländska Hammarö fick det enda folkbiblioteket krympt budget med åtta procent. Minus 375 000 kronor. I Stockholm blev biblioteken av med 710 000 kronor och för Jönköpings bibliotek blev det en budgetminskning på totalt 1,3 miljoner kronor. Detta enligt en granskning i Biblioteksbladet.

Över nästan hela landet syns samma sak: personal försvinner, sagostunder och bokbussar ställs in, läsfrämjande insatser rustas ned, färre böcker köps in och öppettiderna försämras. Det centraliseras och det effektiviseras. Samtidigt är det inget nytt. Sedan millennieskiftet har antalet svenska folkbibliotek minskat med hela 24 procent.

Ja, vad ska vi med bibliotek till?

”Statistiken visar att när den här boken publiceras kommer det att finnas tusen färre bibliotek i Storbritannien än när det fanns när jag påbörjade den första av novellerna”.

Så skriver den skotska författaren Ali Smith i sin essäsamling ”Bibliotek” som kom på svenska häromåret. Över drygt 200 sidor varvas skönlitterära berättelser med personlig vittnesbörd från kända och okända vänner om bibliotekens betydelse för dem. Det är historier om vidgade vyer, men också om gemenskap.

”Jag köpte inte mycket böcker när flickorna var små. Vi gick till biblioteket. Och ingen köpte böcker när jag var liten heller. Jag gick till biblioteket. Det var så vi gjorde, sa Helen. Det var en vana, en ritual. Man lånade den, man läste den, man lämnade tillbaka den och valde något annat, och någon annan läste den man hade läst, före och efter en. Det var gemensamt. Det är vad offentliga bibliotek betyder: något gemensamt”.

Ja, så där ser jag nog själv på biblioteken. Ett gemensamt rum utanför kommersen, samhällets kanske enda fria utpost för yttrandefrihet och demokrati. Ett gemensamt ägt projekt som tillhandahåller fri tillgång till kulturupplevelser. Ett bibliotek är praktiserandet av idén att alla människor har rätt att ta del av vår gemensamma kultur.

För snart 100 år sedan blev Valfrid Palmgren som första kvinna invald i Stockholms stadsfullmäktige för partiet som i dag heter Moderaterna. Det var den konservativa Palmgren som formulerade och förankrade idén om att alla svenskar skulle kunna låna böcker gratis på offentligt finansierade bibliotek.

Inspirationen kom efter ett besök i USA, där man långt före Europa börjat bygga offentliga bibliotek. Palmgren fann att de amerikanska biblioteken både var folkets egendom och dessutom var ”avsedda för alla samhällsmedlemmar utan åtskillnad och äro i det avseendet det vackraste uttryck för sann demokrati, som tänkas kan”.

Idén slog rot i Sverige och resten är historia

Palmgren noterade att de amerikanska bibliotekens målsättning var att fostra goda samhällsmedborgare, för ”den som har kunskaper kan bli Amerikas president”.

Idén slog rot i Sverige och resten är historia.

Det var då det. I den groteska form högern antagit i dag så vill man inte fostra goda samhällsmedborgare. De vill befästa sin makt och då måste biblioteken och allt de står för – fri tillgång till kunskap för alla – försvagas.

I Donald Trumps senaste statsbudget genomför man för tredje året i rad stora nedskärningar på det amerikanska biblioteksväsendet. Presidenten har dessutom föreslagit att man ska lägga ner myndigheten Institute of museum and library services, vilket skulle innebära att allt statligt stöd till biblioteken försvinner.

Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi har stängt ned al-Karama-biblioteken eftersom de finansieras av den framstående människorättsaktivisten Gamal Eid. Bibliotekens verksamhet, menade al-Sisis hejdukar, var samhällsomstörtande.

I Turkiet har Recep Tayyip Erdoğans regim strypt biblioteken genom att inte tillåta att nya öppnas och att de gamla inte finansieras. I år har regimen dessutom bränt 300 000 biblioteksböcker som nämner kuppförsöket 2016 eller den oppositionelle predikanten Fethullah Gülen.

Det finns få saker som despoter är så rädda för som böcker

Historien visar att det finns få saker som despoter är så rädda för som böcker och fritt tänkande, men på platser där det offentliga inte varit särskilt framgångsrikt i att bygga upp bibliotek eller andra kulturinstitutioner kan man förstås agera som det regerande hindunationalistiska partiet BJP i Indien.

Författaren Nilanjana Roy har noterat hur BJP börjat bygga upp en egen kulturell infrastruktur som bland annat innefattar uppförandet av särskilda partibibliotek. Om man vill bläddra i den litteratur som finns här inne får man snällt lösa partimedlemskap. Den indiska högern har dessutom startat en bokmässa i staden Puducherry för att ge sina intellektuella en egen plattform.
Har de här internationella exemplen något att säga oss i Sverige? Jag tror det. För bortom de kommunala nedskärningarna så finns det faktiskt idékonflikter om folkbiblioteken.

Vi har å ena sidan moderater och centerpartister som vill privatisera folkbiblioteken. Nacka var först ut med att lägga ut sina bibliotek på entreprenad, och fler borgerligt styrda kommuner är intresserade av att gå samma väg. Vi har å andra sidan Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, som vill förhindra papperslösa att låna Alfons Åberg-böcker eller Jojo Moyes senaste roman. SD:s chefsideolog Mattias Karlsson har nyligen lämnat sin roll som gruppledare i riksdagen för att lägga krafterna på en ny tankesmedja som ska förändra kulturinstitutionerna.

Det ser nästan ut som en tanke. Den marknadsliberala högern agerar för att det allmänna retirerar från alla sina åtaganden, och kulturen är förstås inget undantag. Högerextremisterna står beredda att ta över samhällsspillrorna och omformulera hur kulturen ska se ut och vem den finns till för.

Staten måste lassa ut pengar över biblioteken

Det uppseendeväckande är kanske egentligen inte att högern slumpat bort arvet efter Valfrid Palmgren. Det smärtsamma är att dagens vänster, med socialdemokratin i spetsen, har så svårt att försvara och förstärka den demokratiska infrastruktur som folkbiblioteken utgör.

Om vi vill skydda den så vore ett första steg att slå vakt om de bibliotek som finns kvar. Men då måste staten – som mellan januari och september gjorde ett överskott på 153,2 miljarder – börjar lassa ut pengar över landets alla krisande kommuner.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.