Vänstern vill bli S, med extra allt
Just nu samlas Vänsterpartiet till kongress i Karlstad. Även om stämningen verkar god är det ett ganska kantstött parti.
Medialt trassel som försöket att peta den stridbara riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, Lars Ohlys fall och nu senast Rosanna Dinamarcas avgång grumlar bägaren.
Samtidigt har Vänsterpartiet under den senaste mandatperioden haft mer makt än någonsin tidigare. De har varit mästare på att ta åt sig äran för populära reformer som glasögonbidrag och gratis medicin för barn och höjt bostadstillägg för pensionärer samtidigt som de kunnat opponera mot regeringen mellan budgetbesluten.
Kronan på verket är uppgörelsen med regeringen om att göra något åt ”välfärdsentreprenörernas” vinstuttag ur välfärden. De har lyckats dra Socialdemokraterna hårt i vänsterarmen.
Arbetstidsförkortning
I Karlstad handlar de viktigaste diskussionerna om partiets valplattform. Den innehåller förslag om arbetstidsförkortning, högre beskattning av kapital och en generösare asylmottagning, bland annat.
Mer radikala krav är stopp för fossildrivna bilar till 2025 och en grön investeringsbank som ska finansiera miljövänliga investeringar.
Vänsterpartiet går tydligt på tvärs mot den rådande tidsandan. När alla andra pratar lag och ordning vill Jonas Sjöstedt att valet ska handla om ökad jämlikhet.
Själva valplattformen är intressant läsning, den är tydligt feministisk och antirasistisk - men inte särskilt socialistisk. Om man inte med ”socialism” menar återinförd fastighetsskatt och att tågen ska börja gå i tid.
Programmet inleds storstilat med att ”Vänsterpartiet vill inget mindre än allas frihet”, men de konkreta förslagen är inte särskilt systemförändrande.
Vänstern vill beskatta de välbeställda mer, att de rika ska flyga mindre och sänka politikers löner. Och så vill de satsa massor på välfärden.
Vänsterpartiet har något för alla. Småbarnsföräldrar får förskola på obekväm arbetstid och kriminella kan glädja sig åt löftet om inga köer till avhopparverksamheten. Till och med näringsminister Mikael Dambergs (S) favoritord ”innovationer” finns med.
”Världens mest jämlika land”
Dagens Vänsterparti låter som gamla tiders socialdemokrater, men med extra allt.
Men det är lånta fjädrar, Vänsterpartiet representerar en helt annan tradition är Stefan Löfven gör. Elaka tungor kallar dem ibland ett arbetareparti utan arbetare - i stället dominerat av välmenande socialsekreterare.
I sin inledning sa Jonas Sjöstedt: ”En gång i tiden var Sverige världens mest jämlika land. Vi kan – och vi ska – se till att det blir det igen.”
Det är kanske inte hela sanningen, men det är en poäng som få politiker gör i dag.
En tydlig skillnad mot Socialdemokraterna är att Finansdepartementets budgetavdelning inte hänger över axeln på Vänsterpartiets medlemmar. Det märks inte minst i motionsfloran.
Men att lova ”extra allt” är att skriva ut en politisk check som saknar täckning. Med denna valplattform axlar Vänsterpartiet självmant rollen att dra Socialdemokraterna åt vänster snarare än att faktiskt regera.