Krigar med våldtäkt som vapen
Analytiker från världens underrättelsetjänster pratar gärna om IS, Islamiska staten, som två organisationer. Å ena sidan det IS som kontrollerar territorium i Irak och Syrien. Å andra sidan det ideologiska IS som finns internationellt, det nätverk av välproducerad viral vansinnespropaganda som förvrider huvudet på människor långt ifrån Irak och Syrien. Båda är viktiga.
Det är nu över en vecka sedan Metrojet 2968 kraschade i Sinai. Nu har även Ryssland ställt in alla sina flyg till Egypten och mycket pekar mot att kraschen var en terroristattack. Om så var fallet kan detta enligt Financial Times betyda att vi behöver uppdatera vår bild av vad IS är.
Det andra IS, det nätbaserade, är då kanske inte längre en organisation som bara inspirerar människor – den kan få dem att handla också. Placera bomber på flygplan i Egypten. Till exempel. Abdel Bari Atwans nya bok ”Islamic state: The digital caliphate” handlar om hur IS använder modern teknik för att skapa sitt medeltida mördarkalifat. Boken beskriver allt från cyberattacker till jihadistiska datorspel samt matchmaking-appar för islamister.
IS är på många sätt mästare på att bygga sitt eget digitala universum, vilket kanske inte är konstigt för en organisation som i hög grad består av män i 20-årsåldern. Korsfästelser, halshuggningar och massavrättningar. Homosexuella som kastas utför höga byggnader. Allt filmas, paketeras och skickas ut via IS mediekanaler för att det ska nå världens tidningar.
Det är ingen odisciplinerad sadistisk orgie, det är systematiskt våld planerat och utfört enligt vissa regler. Och sällan går detta att se tydligare än i IS användning av våldtäkter som vapen.
Till skillnad från många andra av organisationens dåd klassificeras de systematiska våldtäkterna inte automatiskt som terrorism. Vi brukar traditionellt nämligen betrakta våldtäkt som en oundviklig biprodukt av krig, något som män i uniform gör och alltid har gjort. Detta gör att vi nästan alltid underskattar det sexuella våldets strategiska roll som ja, krigföring.
Från de systematiska våldtäkterna i Bosnien, till de 200 000 kvinnor som våldtogs när Bangladesh blev självständigt 1971, övergreppen under 1937 års japanska ockupation av Nanking, till att 48 kvinnor i timmen våldtas i Kongo.
IS införde formellt sexuellt slaveri den 3 augusti förra året. Då invaderade de byar söder om berget Sinjar i norra Irak. Här lever bland annat människor ur den yazidiska minoriteten som uppgår till runt 1,5 procent av Iraks invånare. Och det är just kvinnor och barn härifrån som har blivit sexslavar åt IS, enligt en rapport från Human Rights Watch. Antagligen har detta att göra med att minoriteten har en muntlig religiös tradition och alltså ingen helig skrift. Detta gör att de enligt IS ideologi är mindre värda än exempelvis judar och kristna som har heliga skrifter, vilket tillsammans med att de tror på en enda Gud ger dem något sorts begränsat skydd.
Systematiska våldtäkter på yazidier har det senaste året blivit en viktig del av IS organisation och teologi. Det finns handböcker i hur sexhandeln ska skötas, infrastruktur för försäljning av slavarna och regler för hur de får våldtas. Igen, det här är alltså inte spontana våldsorgier. Det är strategisk krigföring med kvinnors och barns kroppar understött av en medveten våldtäktsideologi.
Tillgången till sexslavar har blivit ett viktigt verktyg i rekryteringen av nya terrorister. Till män från djupt konservativa samhällen där sex utanför äktenskapet är förbjudet kan IS nu erbjuda teologiska förklaringar till varför det är rätt att våldta vissa kvinnor och barn samt näst intill obegränsad tillgång till sådana kvinnor och barn. Analytiker hävdar rentav att IS valde att invadera den yazidiska regionen av just detta skäl. Så strategiskt viktiga anses våldtäkterna vara.
Sexuellt våld är ett fruktansvärt effektivt vapen i krig. Det fullständigt sliter sönder samhällen och det hela förvärras av att kvinnor som har blivit utsatta ofta stöts bort av sina familjer även om de lyckas återvända hem. De anses ha sig själva att skylla.
Den senaste tiden har det dock börjat komma rapporter om att många familjer i Syrien och Irak har ändrat sig i denna fråga.
Det är helt enkelt så många kvinnor som har blivit utsatta för sexuellt våld att det är svårt att fortsätta beskylla dem för deras egna våldtäkter. Samma sak skedde faktiskt efter ett tag i Rwanda under folkmordet 1994. Själva den ohyggliga omfattningen av det sexuella våldet gjorde att samhället tvingades konfrontera sina egna idéer om kvinnokroppens inbyggda skuld.
Världens underrättelsetjänster är i dag snabba med att erkänna hur viktigt det är att vinna kampen mot IS inte bara på marken utan även ideologiskt. De unga män i väst som i dag dras till terrororganisationen tenderar att vara förvirrade narcissister utan några större kunskaper om islam. De söker mening, kamratskap och en ny identitet.
I den meningen är IS inget nytt. Sexuellt slaveri är inte heller något nytt. Men vi måste börja kategorisera våldtäkterna som de terrorhandlingar de är. Se dem för den strategiska krigföring de innebär. Annars går det över huvud taget inte att förstå vad som pågår.