Stieg Larsson fattas Sverige

Svensk högerextremism aktuell också på bio

Stieg Larsson dog 50 år gammal i en hjärtattack i november 2004.

Jag saknar Stieg Larsson! Det är den första tanken när jag går ut i ett höstkyligt Stockholm efter att ha sett dokumentären "Mannen som lekte med elden" som gick upp på bio i fredags. Stieg Larsson (1954-2004) är för de flesta mest känd som författaren till Millennium-trilogin som sålt i drygt 90 miljoner exemplar. Vad färre känner till är att han länge var Sveriges främsta expert på högerextremism och nazism. Ja, under 1970- och 1980-talen var han förmodligen den ende som satt på så mycket samlad information om den svenska extremhögern.

Skildrar Sverigedemokraterna

"Bron"-regissören Henrik Georgsson ligger bakom dokumentären som både tecknar ett porträtt av Stieg Larssons alldeles för korta liv och gärning – och är en berättelse om svensk högerextremism och dess utveckling från andra världskriget och fram till Sverigedemokraterna.
Böckerna om ekonomireportern Mikael Blomqvist och den punkiga superresearchen Lisbeth Sallander beskrivs i filmen som en populistisk version av Stieg Larssons politiska syn på det svenska samhället. Bakom det självgoda välfärdssamhället såg han korruption, maktmissbruk och en brunanstruken aristokrati.

Den brinnande avskyn mot rasism och nazism grundades tidigt under uppväxten hos hans mormor och morfar i en enkel stuga utanför Skellefteå. Morfar Severin var en hängiven nazistmotståndare och talade ofta om det obegripliga i att världen låtit nazisterna få gå så långt som till förintelselägren.
Det var värderingar som präglade Stieg Larsson.

”Ingen demokratisk rasism”

Alldeles uppenbart var han en av de första i Sverige och kanske i Europa som såg vart samhällsutvecklingen var på väg. Drygt tjugo år efter andra världskrigets slut började nazismen sticka upp sitt fula tryne igen. Många trodde då att det var en omöjlighet efter den ödeläggelse och det folkmord som ideologin inneburit.

Rasistiska ord leder ofrånkomligt till våld, menade Stieg Larsson. Brända flytingboenden, terrordåd och våld har alltid startat med ett främlingsfientligt samhällsklimat. Rasismen är per definition anti-demokratisk: "Det finns inget som heter demokratisk rasism", säger han i en intervjuinspelning som är med i filmen.
I samma intervju från tidigt 2000-tal talar han om demokratin och hur den aldrig kan tas för given. Varje generation måste lära sig det på nytt. "Ingen vet hur Europa ser ut om tjugo år", säger Stieg Larsson. Det är nästan skrämmande hur rätt han fick. Nationalismen ökar och högerextrema partier styr i en rad europeiska länder, inte minst i våra grannländer.

Uppklädd fascism

Sverige är det land i Norden som längst hållit mörkerkrafterna stången från regeringsinflytande. Stieg Larssons analys av Sverigedemokraterna var glasklar: Det är fascism uppklädd i kostym, med populistisk skatte- och välfärdspolitik för att locka vanliga väljare. Han skulle, som en gammal kollega till honom säger i filmen, hamrat in detta buskap i tv-sofforna om han hade levt i dag.
Stieg Larsson fattas Sverige.