ÅSIKT

De smutsiga pengarna fläckar ner Swedbank

Har inte bankdirektörerna lärt sig någonting?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

Sergej Magnitskij hittades död i cell 4 på ett häkte i centrala Moskva 2009. Hans kropp var täckt av sår. Magnitskij var revisorn och juristen som avslöjat en enorm korruptionshärva, då 230 miljoner dollar stals ur den ryska statskassan och fördes vidare. Inblandade var den ryska maffian, så väl som poliser och höga tjänstemän. Polisen agerade – genom att häkta Sergej Magnitskij.

I 358 dagar torterades Magnitskij för att han skulle ta tillbaka anklagelserna, men han vägrade. Han delade cell med råttor och psykiskt sjuka interner, och blev efter en tid svårt sjuk. När väl läkare tillkallades var han redan död.

Det som kallas Magnitskij-fallet har blivit ett av de mest väldokumenterade bedrägerihärvorna i världen. När Danske bank i Estland, Danmarks största bank, visade sig ha haft en viktig roll i tvätten av de smutsiga pengarna, fick det enorma följder för banken. Först försökte man tona ner betydelsen av avslöjandet, men till slut tvingades man tillsätta en omfattande extern utredning. När resultatet presenterades störtdök aktien. Problemet visade sig vara mycket värre än vad någon kunnat tro. Det handlade om drygt 6 000 kunder med ett ”riskbeteende”.

”Driver en vanlig verksamhet”

Det var i det läget som svenska banker ryckte ut för att försäkra att man minsann hade rent samvete. Det är “helt avgörande” att banker inte deltar i pengatvätt, slog man fast. Swedbanks vd Birgitte Bonnesen konstaterade: “Man måste bestämma sig för vilken verksamhet man driver. Vi driver en vanlig verksamhet, för människor och företag.”
Lugnet lade sig. Fram till nu. För Uppdrag Gransknings avslöjande “Swedbank och penningtvätten” visar med alarmerande tydlighet på misstänkt pengatvätt.
Redaktionen får ett tips, avslöjande listor på transaktioner. Företag som slussar över enorma summor till Swedbank. Redaktionen börjar kolla upp dem. Och det som utspelar sig är nästan komiskt. Det som enligt bolagsbeskrivningen är ett finanscentrum i England, leder till en liten fastighet och en person som tillhandahåller en adress. 50 kunder toppar i slutändan UG:s lista över varningsflaggade verksamheter.

På UG:s lista finns smutsiga pengar med koppling till Magnitskij-fallet. 150 miljoner kronor slussades in i Swedbank samtidigt som Magnitskij utredde detta.

Flera av de inblandade i kuppen avled under oklara omständigheter, andra fick nya lyxvanor, med dyra bilar och fastigheter.

”Har man blundat för det?”

När UG konfronterar Swedbank med uppgifterna om misstänkt pengatvätt upprepar presstalespersonen gång på gång: “När vi ser signaler – då agerar vi.”
Ingen kan förneka att det handlar om svårutredda brott, men också om enormt lönsamma affärer. UG kan på tre månader visa på oegentligheter som borde höjt varningsflaggor. Mångmiljardbelopp misstänks ha tvättats genom Swedbank.

Louise Brown, ordförande för Transparency International Sverige, ställer frågan: “Har man känt till det och blundat för det – eller har man inte gjort den typen av genomlysning?”.
Oavsett svaret på den frågan så måste regelverket skärpas betydligt. För oavsett svaret har vi varit naiva.
Ställt inför UG:s uppgifter svarar Swedbank: “Vi väljer att inte kommentera ytterligare.”
Vi har bara sett början på den här härvan.

avPernilla Ericson

ARTIKELN HANDLAR OM