Köerna måste bort Wikström
Köerna är det stora problemet i svensk sjukvård. De är faktiskt längst i Europa. När människor väl får sin vård håller den ofta hög klass, men det tar alldeles för ofta alldeles för lång tid.
Och som om inte det vore nog, just nu växer köerna till vården.
Gabriel Wikström är folkhälsominister och har därmed det yttersta politiska ansvaret för tillgängligheten i sjukvården. I helgen gästade han Ekots lördagsintervju, och det är klart att många frågor handlade om just köerna.
Hägglunds patentlösning
Under den förra regeringen hade Göran Hägglund en egen patentlösning för att öka vårdens tillgänglighet. De landsting som klarade av att ge patienter en kontakt med vården inom en viss tid fick helt enkelt extra statsbidrag. Ett ganska enkelt styrsystem, men det fungerade.
Göran Hägglund kunde nöjt konstatera att köerna kortades. Problemet var att det ofta gick ut över återbesök, efterkontroll och medicinsk uppföljning. Människor som behövde mycket vård eller som behövde få återkomma till läkare trängdes undan. Sjuka ställdes helt enkelt mot andra sjuka.
I en rapport som Läkarförbundet publicerade 2012 pekar man på hur patienter med diabetes, magsår, prostatacancer, stroke, grön starr och Parkinson hamnat i kläm när kalendern blivit viktigare än den medicinska bedömningen.
Att få riktiga mått på något så komplext som sjukvård är inte det lättaste, och ersättningar som bygger på prestationer kan uppmuntra kreativ bokföring. Dessutom hamnade pengarna i de landsting som hade minst problem i stället för där de skulle göra mest nytta.
Allt det där har påpekats, av landstingen och av de vårdanställdas organisationer.
Goda argument
Gabriel Wikström har kort sagt inga svårigheter att förklara varför han avskaffade Göran Hägglunds kömiljard. Det finns utmärkta argument. Men Wikström har alltså ett problem som riskerar att skjuta hela resonemanget i sank.
Köerna växer och människor upplever allt större frustration över att inte få vård. Antagligen beror det på andra saker än den avskaffade kömiljarden, brist på kompetent personal till exempel. Men det spelar faktiskt ingen roll.
Om Gabriel Wikström och den rödgröna regeringen ska klara debatten om vården måste köerna minska och människor som är sjuka få den behandling de behöver. Den frågan borde hålla Gabriel Wikström vaken om nätterna.
Det räcker inte att ha bra argument mot den tidigare regeringens politik. Det avgörande är till sist att kunna presentera egna förslag, och att finansiera dem.