Hästundret – både tillväxt och växtvärk
Häromdagen hamnade jag på Kungliga skogs- och lantbruksakademins högtidliga sammankomst. Dagens ämne var ”Hästen i samhället?–?från nyttodjur till gosedjur”. Akademin har numera en särskild hästgrupp för denna viktiga del av jordbrukets och samhällets utveckling, fick jag veta.
Ordföranden för Svenska hästavelsförbundet var också på plats, mera känd som jordbruksminister Eskil Erlandsson, liksom Magnus Nordgren från Jordbruksverket med ansvar att ”främja hästhållningen” och driva ”livskraftigt hästföretagande”. Det svenska hästundret verkar på allvar ha slagit igenom i politiken, samhällsbyråkratin och organisationssverige. Hästnäringen är en framtidsbransch i stark tillväxt men som alla nykomlingar också med växtvärk och problem.
–?Hästen är en brygga mellan stad och land, sa jordbruksministern poetiskt och fortsatte:
–?Den moderna hästnäringen måste ses som en betydande resurs för landsbygdens utveckling och miljö och har stor betydelse för utflyttningen till landet och det tätortsnära boendet, för småföretagare och kvinnligt företagande där. Den hästanknutna verksamheten är redan den femte största inkomstkällan för lantbrukarna. Inte minst spelar hästen också stor roll för ungdomars och tjejers utveckling och idrott, och hästen får allt större betydelse för handikappades ridning och rehabilitering av människor med drogproblem eller andra sociala problem.
Att jordbruksministern har sitt hjärta hos hästen behöver man inte betvivla. Några stora politiska avtryck som hästminister har han dock ännu inte satt.
Fortfarande är basen för hästnäringen travet och galoppen. Där genereras de stora pengarna, där finns de stora uppfödarna och spelet på hästar ger inte bara staten stora inkomster, utan finansierar också forskning, hippologutbildning på högskolenivå (hästvetare) och uppfödarpremier till aveln. Nu krymper den del av spelpengarna som går tillbaka till hästnäringen, staten tar allt större andel och det skapar en kris för hela branschen. Här måste regeringen tänka om när avtalet mellan staten och sporten löper ut i år.
Men jordbruksministern lovar inget bestämt.
Andra problem för hästnäringen är att hästen ofta inte finns med i kommunernas stads- och samhällsplanering. Det skapar problem och olycksrisker. Jordbruksverket ska nu föra dialog om samverkan och förståelse mellan hästnäringen och kommunerna.
Elisabeth Backteman från Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande pekade på behovet av utbildning för alla nya grupper som etablerar sig som hästhållare.
– Vi måste skapa en tydligare norm för vad som är god hästhållning. Det är för mycket åsikter i stället för insikter. Ofta får hästen inte vara häst utan blir ett ”gosedjur” eller felbehandlad av okunskap. Här har vi i hästnäringen ett stort ansvar att sprida mer kunskap och kompetens, underströk hon.
Så är det ju, en häst är en häst och måste få förbli ett flockdjur från de stora stäpperna också när den blir vår hobby och älskling.