Allt fler blir sjuka – regeringen passiv

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons svar på de ökade sjuktalen har mest varit fortsatta analyser och utredningar.

Sjukskrivningarna ökar igen. Ökningen består framför allt av unga kvinnor som drabbas av psykiska sjukdomar.

Efter en kraftig nedgång har trenden varit i uppåtgående alltsedan Ulf Kristersson tillträdde som socialförsäkringsminister 2010. Hans svar på de ökade sjuktalen har mest varit fortsatta analyser och utredningar.

När sjuktalen började stiga efter 1990-talskrisen var det många som hävdade att ökningen bara berodde på att sjukskrivningarna återgick till ett normalläge. Under de värsta krisåren var sjuktalen onormalt nedtryckta. Nu uppstod en helt rimlig reaktion på detta, sa man.

Problemet var att sjukskrivningarna bara fortsatte att öka, år efter år. Allt fler slogs ut ur arbetslivet och kostnaderna för sjukförsäkringen åt upp en allt större del av statens budget.

Det är lätt att avfärda dagens ökning på samma sätt. När finansminister Anders Borg presenterade skattehöjningarna och försämringarna av studiefinansieringen nämnde han också sjuktalen.

Han menade att prognosen inte pekade på att sjuktalen skulle fortsätta att öka. Regeringen behövde därför inte förslå några åtgärder.

Problemet är att hans uttalande mest verkar vara fromma förhoppningar. Sjukpenningtalet har ökat kontinuerligt sedan november 2010, enligt Försäkringskassans egna siffror.

När sjuktalsökningar börjar har de, alltsedan 1960-talet, haft en tendens att fortsätta i samma riktning. Trenden brukar först brytas när det sätts in politiska åtgärder för att pressa tillbaka dem igen.

Regeringen har hittills valt att inte göra någonting. Svaret på psykisk ohälsa bland unga kvinnor kan inte i första hand vara långtidssjukskrivningar. Det är annat som krävs - bättre psykiatrisk vård, rehabilitering, anpassningar av arbetssituationen, mer jämställdhet i familjen.

Men Ulf Kristersson passar och sjuktalen ökar.

Risken är att kostnaderna för sjukskrivningarna blir en gökunge i statens budget som äter upp det reformutrymme som var tänkt att användas till satsningar på skola, sjukvård och infrastruktur.

Vi har sett det förr och det kan mycket väl ske igen om inte åtgärder sätts in.

Följ ämnen i artikeln