Nooshi Dadgostar måste sluta trampa i klaveret
Det kokar på kongressen i Jönköping
Just nu förbereder sig ombuden på Vänsterpartiets kongress i Jönköping för fest. Det kan behövas ett avbrott. Kongressen öppnade i onsdags och ända fram till söndag ska ombuden diskutera formuleringar, lyssna på tal och välja sina företrädare. Efter två digitala kongresser kan man nu samlas på riktigt.
Och som vänsterpartisterna tycks ha längtat.
Debatten om det nya partiprogram som kongressen ska anta har fullständigt kokat.
Hårda anklagelser
Kommittén som tagit fram programmet har anklagats för allt från toppstyrning till att i praktiken vilja starta ett annat parti. Medlemmar och lokalorganisationer har dränkt partiexpeditionen i motioner och debattsidorna med artiklar. Och nu skockar allt samman under fem dagar i Jönköping.
Partiers kongresser och programarbete är blir ofta ett uttryck för politisk självupptagenhet. Debatten om Vänsterns program är inget undantag. Känslor som formuleringar om kapitalism eller socialism i ett program piskar upp kan vara svåra att förstå för en utomstående.
Står inför ett val
Ändå representerar debatterna i Jönköping ett faktiskt val för Vänsterpartiet. Efter nästa val kan partiet ha möjlighet att verkligen påverka den svenska politiken. ”Förändra på riktigt” är ett uttryck Nooshi Dadgostar använder. Helst vill hon göra det som minister i en koalitionsregering.
Det är det partiledningen försöker bana väg för med det nya programmet. Att Magdalena Andersson igår dök upp för att tala till kongressen visar väl att man kommit en bit på väg.
– Vi är inte för fina för att smutsa ned händerna med politik, sa Nooshi Dadgostar redan när hon öppnade kongressen.
Många vänsterpartister håller inte riktigt med.
Men med makt följer ansvar och – kanske framför allt – kompromisser. Att ”smutsa ner händerna”, för att låna Dadgostars ord. Kompromisser förutsätter dessutom att den som företräder partiet har mandat. Kalla det maktkoncentration om du vill.
För medlemmar i ett parti med rötter i kommunismen brukar vänsterpartister vara märkligt känsliga för just det.
På söndag kommer utmattade Vänsterpartister att lämna Jönköping för att åka hem och driva valrörelse inför valet den 9 juni. Med sig kommer de att ha ett nytt partiprogram och ambitionen att spela en större roll i svensk politik.
Klarar de jobbet?
Hur det kommer att gå? Det avgörs förstås inte bara i kongressens voteringar, utan framför allt av hur partiets företrädare kan sluta klanta sig.
Ett början kan ju vara att inte som Marta Aguirre, vänsterns fjärdnamn på EU-listan, trampa snett när det handlar om säkerhetspolitik. I tisdags uppmanade hon Ukraina att förhandla med Ryssland. I praktiken en uppmaning att ge efter för Vladimir Putins våld.
Att partiprogrammet talar om att Sverige ska lämna Nato, låt vara på sikt, lär partiledaren få förklara många gånger..
Det kanske ligger i linje med partiets antimilitaristiska tradition. Men det ligger inte i linje med verkligheten eller Putins maktambitioner. Att Jimmie Åkesson redan varit inne på att ge upp stödet till Ukraina är faktiskt ingen ursäkt.
Sådant noteras i Kreml. Det borde man veta i Vänsterpartiet. Och det duger inte alls för ett parti med regeringsambitioner.