Ett bidragsgolv kan få Sverige på fötter

Varför vill regeringen prata om ”snyltande bidragstagare”?

Det här gänget behöver inte syssla med akrobatik för att få Sverige på fötter. Det räcker med politik.

Vi har ett stort problem i Sverige. Och det är inte landets ”snyltande bidragstagare”, som vår statsminister tagit upp kampen emot.

Nej, problemet är hur Tidöregeringen gör livet svårare för den växande gruppen svenskar som lever på marginalerna.

Regeringens svar på problemet är ett ”bidragstak”, något som nu är under snabbutredning. För inte ska bidrag kunna staplas, oavsett om det är socialförsäkringar eller familjestöd vi pratar om. Allt enligt Kristerssons märkliga logik.

I den här villervallan är det tydligt vilka som hamnar i kläm. Arbetslösa, sjuka och ensamstående småbarnsföräldrar. Ja, och deras barn förstås, liksom fattigpensionärerna.

Hur dålig tajmingen är med den senaste månadernas ökade matpriser, hyror, räntor och drivmedelspriser, verkar inte bekomma, samtidigt som lönerna inte följt med. Inte heller att samma reform införts i Storbritannien, utan något som helst positivt resultat.

Nej, den brittiska reformen har tvärtom slagit mest mot de redan fattiga barnfamiljerna.

Kanske märkligast är ändå att den nitiska hållningen verkar stå fast trots att Socialstyrelsen nu rapporterar att rekordfå tagit emot bidrag, jämfört med tidigare år.

Regeringen verkar inte bry sig vad som skulle hjälpa på riktigt. Inte heller verkar de bry sig om de som drabbas värst.

Föreningen Makalösa Föräldrar samlar ensamstående föräldrar. I en färsk enkät bland medlemmarna svarar så många som sex av tio att de regelbundet lagar annan mat till sig själva för att prioritera barnens mat. Hela två av tre är stressade över sin ekonomi.

Stressen och oron är det värsta, något som även drabbar barnen. Alla påverkas av skräcken att inte kunna betala räkningarna eller att bli vräkt.

Att stress är skadligt, är välkänt. Detta liksom hur ekonomisk stress påverkar barns liv. Och utifrån detta finns en relevant fråga att ställa. Går den negativa spiralen att undvika där fattigdom drabbar så oerhört?

En studie genomförd av London School of Economics visar just på detta. Hur alltifrån barns skolresultat till psykiskt välmående och ekonomisk stabilitet ökar när fattiga familjer får ett ekonomiskt tillskott.

I ljuset av sådana resultat blir det uppenbart att bidragsdebatten behöver justeras. Det är inte fattiggörande bidragstak som stärker Sverige. Inte tuffare krav på de som har det som sämst.

Tvärtom behövs ett bidragsgolv. Ett stöd som håller hushåll över fattigdomsgränsen och som långsiktigt lyfter människor ur fattigdom.

Och ja, självklart har vi råd att öka barns skolresultat, minska kostnaderna för ohälsa, utbrändhet och utslagning. Framför allt har vi råd att satsa på barnen.

De som borde få känna framtidshopp i stället för oro.

Följ ämnen i artikeln