Vi lovade skydd - nu dör de äldre
Som akutläkare har jag skyddsutrustning, varför inte i hemtjänsten?
Som läkare på akuten har jag allt skydd, i hemtjänsten har de inget.
När akutläkaren Katrin Hruska iförd full skyddsmundering stegade in hemma hos en misstänkt coronasjuk häromdagen möttes hon av hemtjänstpersonal. Kvinnan från hemtjänsten hade varken munskydd, visir, handskar eller plastförkläde. Hon hade inte ens arbetskläder.
Katrin var säker på att det var en anhörig, inte en välfärdskollega med samma tungt lagstiftade arbetsmiljöskydd som hon själv. Fast hon sa åt kvinnan att gå ut ur rummet fortsatte hon vårda och hjälpa. Arbetsgivaren har inget skydd att ge, och vem ska annars ta hand om den gamla damen? svarade hon. Hon hade försökt köpa egen skyddsutrustning på apoteket, men det var slut. Inte nog med det: Kvinnan från hemtjänsten var gravid.
Skillnaden i uppmärksamhet, status och prioritet för oss i sjukvården jämfört med omsorgen kan knappast illustreras bättre. Fast det är i äldreomsorgen och inte på sjukhusen de allra sköraste i riskgrupperna finns, är det tydligt var tonvikten legat.
”Vi tycker att det i hela samhället fokuserats enbart på sjukvården (…) vi har försökt larma om det i två veckor” kommenterar Kommunals ordförande Tobias Baudin. Fyrtio procent av de avlidna över 70 år bodde på omsorgsboenden, fick vi veta förra veckan. I flödet svischar det förbi en bild av en kollega på ett av Stockholms äldreboenden: hon har gjort ett visir av OH-papper och ett munskydd av de äldres haklappar.
Förhållandena i Sveriges söndertrasade äldreomsorg är en bördig jord för härjande virus. En fjärdedel av all arbetstid i Stockholms äldrevård utgörs av så kallade timmisar, enligt Kommunal. Daglönare är ett bättre ord. De har ingen fast anställning utan får arbetspass eftersom. En slopad karensdag hjälper föga, när man inte har någon rätt till sjuklön resten av dagarna. Vi har USA:s problem med fattiga människors sjukjobb mitt i Sveriges rikaste region. Mitt i pandemins centrum. Mitt bland den största riskgruppen.
I valfrihetsparadisets Stockholm finns i dag 159 hemtjänstföretag av varierande seriositet. Som hjälptagare kan man välja på allt från ”Bibbis Assistans AB” till ”Bamboo Care Team”. Bara i Nacka kommun har avtalen med 71 hemtjänstbolag avslutats de senaste tio åren. I den sönderslagna verklighet som utförsäljningen av välfärden har inneburit är det numera omöjligt att koordinera. Hur ska utbildning, skyddsutrustning nå alla anställda? Det måste vara en enorm utmaning att bara få kontakt med cheferna. Chefer som uppenbarligen rakt av struntar i sina anställda, gravida eller inte. Privata hemtjänstföretag anställer i högre utsträckning rakt från gatan. Människor utan utbildning, utan kunskap om sina rättigheter eller smittskydd.
De som gormar efter tidigare besöksförbud kan aldrig ha satt sin fot på ett äldreboende
De som började gorma efter tidigare besöksförbud efter nyheten om spridd smitta kan aldrig ha satt sin fot på ett äldreboende. De som bor där träffar enormt mycket mer personal än anhöriga. Men på boendena finns åtminstone någon slags kontinuitet. I hemtjänsten är det värre. På 80-talet gick en anställd i hemtjänsten till i genomsnitt fyra äldre per pass i Sverige. I dag har den siffran ökat till tolv, enligt Arena Idés nya rapport Budget ur balans. Rapporten visar även att 96 procent av kommunerna i Sverige planerade att skära ner på äldreomsorgen i år.
Samtidigt, en ljusglimt: I förrgår kom nyheten om undersköterskorna som drivit fram en oerhört viktig seger. I den första juridiska prövningen av de nedbantade riktlinjerna har Arbetsmiljöverket (AMV) gått emot Smittskydd och Folkhälsomyndigheten. Skyddsombudet på Serafens äldreboende krävde skyddstopp på arbete utan munskydd och AMV gav dem rätt. Försiktigheten vann, vite på 100 000 kr väntar.
När jag går in till patienterna på min akutmottagning finns det alltid korrekt skyddsutrustning att tillgå. Mina kollegor är välutbildade, erfarna, uppdaterade. I vårt personalrum står det numera alltid mat, fika, godis som har skänkts. ”Jag behöver inte ta med lunchlåda längre” berättar en av mina läkarkollegor från en coronaavdelning på sjukhuset. Samtidigt har vi utanför intensiven det förhållandevis lugnt. Svensk sjukvård har gjort en historisk omställning – vi kommer klara det här.
På Karolinska är det en stor logistisk utmaning att bara ta emot all mat, dryck och skyddsutrustning som skänks. Men vem ser till att den gravida kvinnan från hemtjänsten får något att äta på sin övertid, när hon hastar till hjälpbehövande nummer tolv för dagen? Vem skänker henne ens en tanke? De geriatriska sjukhusen, hemsjukvården, de som sliter på vårdcentralerna: allra närmast riskgrupperna. När får de komma till Aktuellt och vädja om hjälp?
När människor har börjat dö inom äldreomsorgen verkar fokus äntligen skifta. Sjukvården står pall, vi fixar det här. Nu måste ännu mer kraft riktas mot äldreomsorgen. Deras uppgift har aldrig varit så viktig som nu. De behöver er hjälp.