Fruktan är en farlig drivkraft för politik
Sällan har väl Folk och försvars rikskonferens i Sälen befolkats av så många dysterkvistar. Och tyvärr har de flesta rätt.
Vår omvärld är ett enda elände. Donald Trump vann i USA, Storbritannien ska lämna EU, Vladimir Putin bombar Syrien i småbitar, flyktingar drunknar i Medelhavet och risken för terrordåd ökar.
Var tionde kvinna
Och i går när Brottsförebyggande rådet presenterade den Nationella trygghetsundersökningen visade det sig att otryggheten i Sverige ökar samtidigt som förtroendet för polisen går ner något. 31 procent av kvinnorna är ”ganska eller mycket otrygga” i sitt bostadsområde och många vågar inte ens gå ut. Motsvarande siffra för män är 9 procent.
Enligt Brå:s generaldirektör Erik Wennerström beror skillnaden förmodligen på kvinnors rädsla för sexualbrott. Troligen finns även en koppling mellan oron och en faktisk ökning av utsattheten för brott.
Bland kvinnor mellan 16 och 24 år har nio procent varit utsatta för någon form av sexualbrott, alltså nästan var tionde ung kvinna. Det är helt oacceptabla nivåer.
Frågan är bara vad man ska göra åt saken.
Samhällsväven brister
En röd tråd som går genom diskussionerna på årets Folk och försvar är att samhällets säkerhet är en helhet. När statsminister Stefan Löfven i söndags presenterade regeringens säkerhetsstrategi definierade han ”invånarnas trygghet, säkerhet och hälsa” som ett nationellt säkerhetsintresse.
Konsekvensen av synsättet borde vara att inte bara diskutera enkla lösningar, som fler poliser, utan även djupare frågor som varför klyftorna ökar och samhällsväven brister. Antal poliser är en viktig fråga, men det krävs även en aktiv socialtjänst och arbetsmarknadspolitik värd namnet. Fler myndigheter än polisen måste finns på plats i utsatta områden och skolan behöver ge alla barn en rimlig chans att ta sig fram och lyckas i livet.
Rädslan är farlig
Själva brottsligheten, som gängkriminalitet och sexualbrott behöver mötas med hela skalan av polisiära metoder. Men som inrikesminister Anders Ygeman sa i måndags måste även brottslighetens orsaker bekämpas. Ingen föds till brottsling, men Sverige är ett splittrat land och klassamhällets geografi fördelar både trygghet och livschanser ojämlikt. Och utanförskap ökar risken att fler dras in i kriminalitet.
Att rädslan nu ökar är illa, för fruktan är en mycket farlig drivkraft i politiken. Genom historien har rädda människor ofta burit fram auktoritära ledare och auktoritär politik.
På många sätt är det en perfekt storm av en osäker omvärld, ett aggressivt Ryssland och ökad inhemsk extremism som gör att det finns gott om saker att vara rädd för. Men vi gör oss själva en otjänst om vi överdriver hoten och riskerna.
Media bör vara självkritisk
En slutsats av Nationella trygghetsundersökningen bör nog vara att media har anledning till viss självkritik. Risken med det ofta ensidiga och lätt alarmistiska tonläget kring förorter och invandring är att det i sig själv skrämmer människor i onödan och minskar förtroendet för polisen.
På nätet förstärker sedan SD:s propagandasajter bilden av en systemkollaps som helt enkelt inte är sann.
Förmodligen är en viktig del av lösningen att börja lyssna mer på människorna som bor i de områden där otryggheten är som störst och att mötas i ögonhöjd. Inte bara polisens närvaro och synlighet behöver öka, det samma gäller hela välfärdsstaten.
”Alla ska med”
Socialdemokraterna borde damma av sitt gamla slagord "Alla ska med" från valrörelsen 2010. För nyckelordet om vi ska öka tryggheten är just "alla".
Men låter kanske banalt men om ett samhälle låter klyftor och utanförskap skena är till slut alla förlorare. För trygghet kan bara byggas tillsammans.