Funktionshindrade riskerar dödlig cancer
Människor med funktionsnedsättningar får en skamligt dålig sjukvård.
Så här på alla hjärtans dag kan vi konstatera att hjärtsjukvården fungerar mycket sämre för patienter med en utvecklingsstörning eller autism. Om de kommer in till sjukhus med en akut hjärtinfarkt får de ballongvidgning bara hälften så ofta som andra patienter.
Läkaren Malin Nystrand och ordföranden för Riksförbundet FUB Thomas Jansson skriver i dag i Läkartidningen om den uppenbara diskrimineringen av människor som får LSS. Och det handlar verkligen inte om några små missförstånd, utan snarare om en brutal verklighet som de funktionsnedsatta möter i den svenska sjukvården.
70 procent högre risk
Kvinnor med funktionshinder löper 70 procent högre risk att dö i bröstcancer. Deras tumörer upptäcks senare och cancern blir därmed svårare att behandla.
Trots att alla människor har samma värde. Trots att lagen slår fast allas rätt till vård på lika villkor behandlas de funktionsnedsatta ändå som sämre sortens människor. I några fall kan patienterna vara för svaga för att klara en behandling, men Nystrand och Jansson menar att ett ojämlikt bemötande är den mest sannolika orsaken till orättvisan.
Vi har ett klassamhälle även inom vården. Högutbildade hjärtsviktspatienter behandlas med nyare och dyrare preparat medan socialt utsatta människor oftare avstår från att söka vård. Och längst ner på vårdens klasstrappa återfinns alltså de som varken har pengar eller förmågan att tala för sig.
Flera studier visar att personer med funktionsnedsättning har sämre hälsa.
Regeringens tuffa attityd
De funktionsnedsattas rättigheter ifrågasätts på många håll i dagens samhälle. Regeringen har satt tonen med sin tuffa attityd mot de som ansöker om personlig assistans. Antalet assistansberättigade rasar också i allt snabbare takt. I slutet av förra året hade 14 886 personer statlig assistansersättning mot 16 158 vid slutet av 2014. Det är en minskning med nästan åtta procent.
Allt fler människor med funktionshinder förutsätts klara sig själva. Samhällets allra svagaste borde givetvis prioriteras i alla verksamheter, men i stället blir de övergivna utan vare sig stöd eller vård.