"De dödar mig om jag åker tillbaka"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-19

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I lördags avvisades Sazgar och hennes man Ardeshir till irakiska Kurdistan. Paret sattes på planet trots att Sazgar är gravid i sjätte månaden, har blödningar och enligt läkarintyg är självmordsbenägen.

Sazgar och Ardeshir tillhör rivaliserande klaner. Sazgar har misshandlats av sin pappa och hotats till livet av sin familj, som inte accepterar äktenskapet.

Migrationsverket menar att den generella situationen i irakiska Kurdistan har blivit något bättre. Men Sazgar har inte problem med någon generell situation. Hon jagas av sin egen hedersförblindade släkt.

”Jag har inget problem med politik eller någonting sådant. Jag har personliga problem med min pappa och mina kusiner. Min familj dödar mig direkt om jag åker tillbaka till mitt land”, sa Sazgar till Rapport strax innan polisen hämtade henne från en psykiatrisk klinik i Eskilstuna.

Migrationsverkets behandling av Sazgar är ett tragiskt exempel på det svek mot asylsökande kvinnor som beskrivs i en ny rapport. Röda korsets Bengt Westerberg och Maite Zamacona Aguirre skriver i Dagens Nyheter:

”För att kunna bedöma kvinnornas situation i deras ursprungsländer behövs djupa kunskaper om landet och om kvinnornas situation [...] Men den landinformation som bedömningarna baseras på är i regel sådana offentliga källor där den typen av information saknas. Till följd av det överdriver ofta handläggarna kvinnornas möjligheter att få skydd i ursprungsländerna.”

Migrationsverket riktlinjer, beslutade av riksdagen, säger att asylsökande kvinnor ska få sina asylskäl individuellt prövade. Röda korsets undersökning visar att bara en minoritet av verkets handläggare känner till och beaktar riktlinjerna.

Sazgar har aldrig intervjuats utan sin man. Hon har inte fått berätta vilka särskilda hot hon upplever i Irak, skriver Expressen.

De folkvalda borde vara förbannade på ett Migrationsverk som inte följer riksdagens beslut.

Bara några dagar kvar till jul. Andra firar Kristi födelse. Jag firar efterlängtad ledighet. Med böcker, filmer och låtar.

Årets julbok blir Fredrik Virtanens ”Kraschad”. Virtanen förlorade, eller spelade bort, en miljon på börsen: ”Jag ville ha mer. Jag satsade allt. Men för vad?”

Den 1 oktober 2008 var han pank. Resultatet blev en bok om att försöka ersätta kärlek med pengar, och sedan när pengarna är borta märka att kärleken finns kvar.

Virtanen gör upp med sin cynism. Låter värmen komma in. Om ändå storkapitalisterna vore lika självkritiska.

Årets julfilm är ”Rachel getting married”. Anne Hathaway, känd från ”Djävulen bär Prada”, gör sin hittills bästa roll i Jonathan Demmes amerikanska independentrulle. Kym skrivs ut från behandlingshemmet lagom till sin systers bröllop. Väl hemma i familjens trygga famn är tryggheten som bortblåst.

Kym som aldrig kommer ifrån skulden. Pappan som försöker laga allt med överbeskyddande, nervös kärlek. Mamman som stängt av. Systern som är trött på att leva i skuggan av drogmissbruket.

En trasig familj. En familj vars hopp består i att den vågar visa sin trasighet.

”It was Christmas eve babe

In the drunk tank

An old man said to me, won’t see another one

And then he sang a song

The Rare Old Mountain Dew

I turned my face away

And dreamed about you”

Årets jullåt är, precis som alla andra år, The Pouges och Kirsty MacColls magnifika ”Fairytale of New York”.

Åsa Petersen

Följ ämnen i artikeln