Inte en svensk krona till Ungerns fascister

För ungefär 20 år sedan åt jag en stor tallrik mesano meso vid Donaus strand i Belgrads motsvarighet till Gamla stan: Stari Grad.

Mesano meso består av serbiska korvar, grillat kött och rå lök samt lite bröd. Mina värdar, en oppositionsgrupp, var angelägna om att visa Belgrad från sin bästa sida.

Efteråt var jag så mätt att jag knappt kunde gå.

Bara ett par månader senare bombade Bill Clinton sönder delar av staden och slog diktatorn Slobodan Milosevic maktmaskineri i småbitar.

Väst stödde demokratin

Jag hade skickats till Belgrad av SSU och Olof Palmes internationella center för att söka kontakt med demokratiska vänstergrupper som ett led i att överföra pengar, kontakter och politiskt kunnande.

Det var en modern form av landsvägsagitation, folkrörelsearbete från grunden. Svensk arbetarerörelse har alltid arbetat så - internationell solidaritet är en del av själen.

En av de organisationer som redan fanns på plats i Belgrad var Open Society Foundations under ledning av den amerikanske filantropen George Soros. Så vi sneglade på deras strategi.

Slobodan Milosevic föll till slut, som de alla gör. Kanske mer tack vara Bill Clinton än våra studiecirklar. Men Fascismens korpraler drog vidare upp längs floden Donau.

Kvävande känsla

I söndags vann Ungerns premiärminister Viktor Orban en tredje mandatperiod i ett val inte helt olikt de Slobodan Milosevic brukade vinna.

När jag nyligen besökte Budapest var det med precis samma kvävande känsla i bröstet som jag minns från Belgrad för tjugo år sedan. Själva ofriheten gjorde det svårt att andas fritt. Människor var uppgivna och rädda för att förtrycket skulle komma att öka efter "valet".

Så sker nu, inför Europas handfallna pip. De få delar av ett fritt civilsamhälle som ännu finns kvar, inklusive just Open Society Foundations, ska kväsas med höga skatter och nya lagar.

Utrikespolitiskt går det inte att jämföra Orban med Milosevic, det finns inget hot om krig. Den Ungerska nationalismen är bunden av medlemskap i EU och NATO. Men inrikespolitiskt är det snart svårt att se skillnad, samma ledarkult, samma korruption, samma ofrihet.

Våra skattepengar

Faktum är att Viktor Orbans nationalistiska renässans inte alls är särskilt ny, som man kan få intryck av i tidningarna, den är tvärtom mycket gammal.

Det nya var att vi under några år trodde västerlandets värderingar hade besegrat den. Men vi verkar ha tappat självförtroendet

För sanningen är att Viktor Orban bara kan förtrycka sitt folk för att vi accepterar det. Ungerns ekonomi är öppen mot omvärlden och dess regering lever till stor del på bidrag från skattebetalare i väst.

Det är faktiskt märkligt. Vi skulle aldrig ha accepterat att Francisco Franco byggde sitt Spanien med svenska skattemedel, ändå är det precis vad Orban gör.

Vi borde ge pengarna i demokratibistånd i stället, som vi gjorde förr.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln