Kriget i Syrien är ett krig mot barn
25 September 2015
Flyktingkatastrofen
För två veckor sen sköljdes Syriens tragedi upp på våra stränder. När treårige Alan Kurdis kropp flöt upp på en turkisk strand kunde vi inte längre låtsas som att barnens öde inte var vårt.
Men det är ingen slump att just barnen kommit att symbolisera Syriens tragedi. Barnen har både utgjort hot mot diktaturen men också, eller kanske just därför, varit den främsta måltavlan i regimens krig mot sin egen befolkning.
Det var i staden Daara i södra Syrien allting började. Den 5 mars 2011 sprejade en ung skolpojke slagord på högstadieskolans vägg. Han skrev ”Ner med regimen” på arabiska. Paroller hade han lärt sig från utländska tv-kanaler. Medierapportering från Tahrirtorget i Kairo och upploppen i Tunisien var intensiv vid den tiden. Kraften från arabiska våren inspirerade syrierna och inte minst barnen.
När säkerhetstjänsten upptäckte graffitin straffades 15 barn i åldrarna 13 till 15 år. Under en veckas tid
utsattes de för brutala förhörsmetoder och tortyr. När föräldrarna fick tillbaka barnen var kropparna märkta av misshandel. En del barn saknade naglar på fingrarna.
Från det ögonblicket förändrades allt. Berättelsen om barnen spred sig som en löpeld genom Syrien. I staden Daraa hade något plötsligt brutits. Rädslan var inte längre ett hinder och allt fler människor började
samlas utanför säkerhetstjänstens kontor. Tio upproriska veckor senare fick upploppen ett nytt ansikte. En 13-årig pojke vid namnet Hamza Al Khateeb misshandlades till döds av regimstyrkor. Hans öde skulle bli ett skräckexempel för andra familjer. Bilderna på hans uppsvällda, sargade kropp spreds över nätet.
En diktatur styr med hjälp av våld, tvång och rädsla för att åstadkomma lydnad. Men vad gör en regim när människor trotsar dessa strategier? Den trappar upp brutaliteten för att kuva sin befolkning. Om det inte fungerar tas nästa steg: utrensning.
Döda barn insvepta i filtar blev därför ett av regimens främsta signum. När Radhika Coomaraswamy, FN:s särskilda sändebud för barn i väpnade konflikter, besökte Syrien år 2012 sa hon att hon sällan tidigare sett en sådan brutalitet mot barn.
– Dödande och lemlästande av barn i korseld är något vi ser i många konflikter, men denna tortyr av barn
i fångenskap, barn så unga som 10 år, är något exceptionellt som vi inte riktigt sett på andra platser, sa hon till AFP.
Tittar man på vilka områden i Syrien som straffats och tömts på befolkning ser man ett tydligt mönster. Det är platser som har bebotts av människor som uttryckt stöd för upproren eller tagit emot flyktingar: Yarmouk, Douma, Daraa, Idlib och Saraqeb för att nämna några.
Även fotojournalisten Robert King, som arbetat 20 år som krigsfotograf, vittnade om en exempellös brutalitet mot barn. Han dokumenterade arbetet på ett sjukhus nära gränsen till Libanon dit skadade och lemlästade barn fördes i en strid ström. King blev bestört när han märkte att hans bilder inte väckte
några reaktioner i omvärlden.
– Jag blev förundrad. Jag har fotograferat barn i Sarajevo och fått nationer att agera. Men här i Syrien har du sårade barn varje dag och ingen verkar bry sig. Det är fasansfullt, sa han till CNN.
Det som sker i Syrien är inte etnisk rensning men definitiv en politisk. Eller som Robert King också sa:
– Det verkar som om regimen håller på att rensa ut revolutionärerna och deras barn.
Små pojkar och flickor har varit måltavla i Syrien sedan dag ett. Att barn flyter upp i Medelhavet är därför inte en slump. Det är ett resultat av en kallblodig strategi.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.